tisdag 13 maj 2014

I took the long road to hell

Jag tog högsta vinsten. Fem mille. Jag blev lite paff. Vad skulle jag göra? Jag kollade runt. Okej, min dröm har alltid varit att vara en munk, en slags svartbältesmunk, två skjortor, två byxor en snygg kavaj. Det viktigaste är sandalerna. Jag måste ha sandaler.
Gick Jesus barfota eller hade han sandaler? Jag tror han hade sandaler. Jag köper ett par sandaler för fem hundra kronor. De är vackra. Jag köper också ett par nya jeans för fem hundra kronor. Jag har nu 4 mille och 999000 kr kvar.

Jag vet inte, bara jag har sandalerna är jag i hamn. De nya byxorna kan vara bra att ha om jag ska gifta mig. Jag är en enkel svartbältesmunk. Allt annat har jag, en kuk, en bil, en cykel,ett par skidor, en kamera, ett liv. Jag måste välja för det som återstår. Jag väljer att se var sandalerna för mig. Mot horisonten. Jag gör en Koudleka, ger mig iväg, tillsammans med kärleken, de nya byxorna, sandalerna, som snabbt blir inslitna.

Jag kanske finner ett litet hus i värmen, med en enkel trädgård, ett träd som ger skugga. Det kan vara något, men det är sandalerna som är huvudsaken. Vad vill jag, förutom att se de bruna fötterna i de nya sandalerna. Älska, mycket älska, dricka rött vin på kvällen, det enkla, det som inte behöver konstrueras, det som alltid funnits.

Hade Jesus Sandaler? Jag tror mig veta det. Var han svart? Självklart var han svart. Han bodde väl vid Medelhavet. Det är en vacker tanke att Jesus var svart. Han har ju egentligen alla färger. Jag har också alla färger i mig. Det är oväsentligt. Det är fötterna och sandalerna det handlar om. De kostar fem hundra kronor, blir snabbt inslitna och mina fötter är vackert skitiga.