A moment of glory
Själv ska jag kanske ut och cykla med legenden Steve Tell, en åkare som jag såg köra mot Fåglum då jag själv var junior. Denne Steve Tell som bland annat körde Marocko runt, 18 etapper och representerade svenska landslaget. Nå, när man ska få göra en filmscen med Mr Tell, så är det bara att bocka och vara hygglig. Han är säkert 70 bast nu men kör åttor runt mig när som helst, cyklar året runt. Efter sin cykelkarriär blev han en av världens bästa offroadmotorcyklister, körde femhundrakubikare vad jag minns?
Jag är ganska bra på att skriva och plåta, men allt annat är man kass på. Tänkte på Steve Tell, han är bra på sin grej. Igår såg jag Tommy Prim på Eurosport, fan, den gubben kör åttor kring en också. Man måste ha respekt för de gamla mästarna. Det är viktigt. Det finns en del som tror att folk blir bra på grejer bara liksom så där. Glöm det, sånt existerar inte. Det är alltid grymt bra arbete bakom att någon blir bra på något. Man har alltid betalat hårt för att få något.
Läser Stig Larssons nya, senaste bok om knarket och döden. Den är stark, går inte att komma ifrån, En rak bok, en enkel berättelse, kanske den bästa han skrivit.
När blir en människa sorglig. När blir ett liv sorgligt? När jag tittar på många av mina medmänniskors liv så ser de verkligen sorgliga ut. Vad är ett liv utan mycket sex? Vad är ett liv då man måste gå till ett jobb utan att ha lust att gå dit? Dålig lön tycker jag inte är sorgligt, det är jobbigt, men jag valde ofta jobb med dålig lön, men kul kompisar, före bra lön och trista polare. Det som är sorgligt är då det saknas det väsentligaste i livet, sex, samtal, umgänge. Det är navet till allt.
Jag har många polare som blir så ensamma då det skiter sig med äktenskapet. De har inget liv, så tänk till, ha två liv. Ett eget och ett gemensamt. Det är som att frilansa, man måste alltid ha två ben att stå på och helst ett extra i garderoben.
