Från min generation.

- Vad gör livet värt att leva?
Jag tänkte efter, för jag visste inte.
- Protesten, svarade jag. Och att ha så
mycket hemligstämplat som möjligt.
En tunn remsa mellan liv och död, en remsa där det går att andas.
Tor-Ivan Odulf, Skymningen gör dårarna oroliga(1989).

Jag läser Lasse Söderbergs Resa i svartvitt, med bilder av Christer Strömholm. Ellerströms förlag.

1962 reste Christer och Lasse Söderberg i Spanien. De bodde då i Paris och gjorde denna gemensamma resa i Christers Saab. En månad höll de på.
Det är en makalös bok. Massor av bilder från Christer jag inte sett för, många kända bilder som också får sin förklaring när man läser boken. Lasse Söderberg beskriver Spanien, Bunuel, tiden, Franco, läget på ett poetiskt och känsligt sätt. Lasse Söderberg har länge varit en av mina favoriter och den här boken är en bomb.

Det har getts ut många böcker med Strömholm, där kanske förordet till Poste Restante är det bästa som skrivits om Christer, fram till nu. Söderberg berättar om nuet, dået, hur två polare åker omkring. Det som man alltid saknat i beskrivningarna om Strömholm. Någon som var med. Det här är den i särklass bästa beskrivningen av Christer jag någonsin läst.

Det märkliga är att jag, som kom till Spanien tio år senare än Strömholm och Söderberg, känner igen mig i beskrivningarna. Hur jag körde bort från de stora orterna, kom till små byar som verkade leva kvar i medeltiden, det andra Spanien. Hur jag kan längta efter att återse det, men det som givetvis inte finns längre.

I alla fall: Den här boken är ett måste för den som intresserar sig för duon Strömholm/Söderberg. Den är också ett måste för den som gillar kombinationen text och bild. Ja, ta mig fan, hela boken är ett mästerverk.