http://www.magnumphotos.com/C.aspx?VP3=CMS3&VF=MAGO31_10_VForm&ERID=24KL535NDZ
Larry Towell är en intressant fotograf. Hans bilder har lite släktskap med mina Skogsnäsbilder.
Den här videon med René Burri är fin. Jag gillar verkligen hans style, däremot som fotograf har han nog gjort för mycket jobb, beställningsjobb, för att hålla klassen. I videon är han 80 bast och jag älskar hans look och bilderna han visar, tillsammans med snacket, är det väldigt fint. Däremot retar det mig att Leica har gjort en reklamgrej av det här. Burri vart ju invald i Leica hall och fame och de gjorde också den här filmen. Burri är till och med sminkad, men skit i det. Kolla bara.
http://vimeo.com/68146128
Annars då? Fredag, massor på gång. Smoliansky visar händer på Moderna, JH har bildbar, Åsa Franck visar sina bilder på IDgallery på Tjärhovsgatan,,,mycket, mycket,,,en annan är någon annanstans. Jag får återkomma med åsikter i veckan för att tro att någon annan ska ha skrivit om ett enda av dessa evenemang före måndag är nog en önskedröm.
Nu kommer hösten. Det är då man känner i kroppen att det är dags att kolla vad som finns i ladorna. Det är en ganska skön känsla, men också en känsla som snabbt går över. När jag lagt en månads hårt arbete på mina bilder så brukar det vara klart och ett vaccum uppstår. Jag räknar med att vara klar med det jag håller på med nu i början av oktober, eller senast mitten,,,jaha ja, o därefter blir det att hoppas på snö så fort som möjligt.
Vad har varit årets konstnärliga upplevelse?
Inom fotografin kanske Landskrona? Inte för att jag gillade allt så mycket, men för att Thomas H Jonsson hade kraften att ordna en riktig festival. Guldstjärna.
Martin Bogrens, traktorbilder, just porträtten, är fina. En varm närhet, helt enkelt. Strömholm, Sarah Moon och Kertezs på Fotografiska.
Att jag fick Sune Jonssonstipendiet. Stor ära och fint bemötande i Umeå.
Annars är det nog vandringen bakåt i tiden, att återse bilder från förr. Som videon med René Burri, Larry Towell bilder osv. Det är inga nya bilder för mig, men jag tyckte inte speciellt mycket om dom förr, men nu tycker jag det är riktigt bra. Man förändras helt enkelt.
Det stora motståndet i mig, idag, är avsaknaden av humanism i bilderna som tas idag. Inte för att bilderna är tagna i ett ohummanistiskt syfte, snarare tvärtom, men den nya tekniken, den nya tiden, snabbheten och utpumpandet av bilder överallt, dödar tanken med bilder.
Den kanske viktigaste tanken för en bild är: Att betyda något.
Ta bara en bröllopsbild. Förr satte man upp en bild på hyllan: Bröllopsbilden. Fatta vad den bilden skulle betyda. Den skulle betyda lika mycket som guldringen på fingret.
Det är viktigt att komma tillbaka till bildens betydelse och då tror jag också att bilderna måste vara vackra, starka och humanistiska. Så enkelt är det i min värld
