Retro 21.
Med tiden ledsnade jag på fiesten. För mycket folk, för mycket fylla, för mycket amerikaner. Jag läste att Hem också tyckte det var för mycket folk då han kom dit 1959, efter att ha varit där 1925 första gången. Cafe Iruna hade snobbat till sig och det var roligare att gå till Arne Ankas polares krog längre upp på gatorna. När jag skriver det här kommer jag att tänka på Hem som var en djävulskt bra författare men fyllo och taskig mot sina fruar. Hur han gifte sig med Martha Gellhorn, som var en tuffing och inte tog skit. Hur hon och Hem en gång körde i den nyinköpta Lincolen, hur de började bråka, hur full Hem var, hur han smällde till henne med handflatan i nyllet, hur hon lackade ur, hur hon sänkte farten på bilen, eftersom hon körde, Hem körde ju aldrig, för han var ju alltid full, och hur hon snyggt satte den nyinköpta bilen rakt in i ett träd och gick därifrån.
Det kallar jag schyssta takter. Martha Gellhorn skrev bra. Hem skrev bra, men fyllon är svåra att leva med.
Kommentarer
Skicka en kommentar