- Tjena, gamle slashas, sa hon o krama om mig. Kom in och flukta. Jag har värsta skeppet till dig, en riktig abborrjagare.
Jag lulla med donnan från Söder med det indiska påbrået och den sköna gitarröven in i ladan.
- Milde himmel. Jag är ju uppväxt med dylika skepp, sa jag och smekte den ljuva fören eller om det nu var aktern. Fanskapet såg ju likadant ut fram och bak och grön var den oxå.
Här måste jag i sedvanlig Bergsk ordning göra en utvikning. Min barndom var mycket vid havet. Min farsa och hans farsa, som var smed, var ena jävlar på att bygga sommarstugor och givetvis hade de byggt en stuga vid havet åt oss också, så jag tillbringade en massa tid, hela somrarna vid havet. Under en period av livet sydde jag indiandräkter och sköt björn med min ruggiga pilbåge, men den andra perioden hade jag kanoter och båtar som jag byggde själv.
Jag ljuger inte men 98 procent av alla mina färdigbyggda båtar sjönk tre minuter efter sjösättning. Något jävla fel på lacken som jag målade skroven med, men i alla fall: Jag gjorde flottar av timmer och seglade iväg på. Givetvis kunde jag inte simma och jag var så mager så jag hade glidit ur flytvästen ändå, så det var bara att smörja in sig med björnfett och hålla tummarna för att inte båten skulle sjunka halvvägs till Finland.
I alla fall, mina grannar var världsmästare på OK-jolle och jag byggde också en sådan och drog iväg mot Finland. Mamma satt på stranden och jag tror att jag förkortade hennes liv rejält med mina seglingar, för att inte tala om mina bergsbestigningar på nätterna.
Nog med utvikningar. Där i ladan hos Söderbönan med det indiska påbrået ligger en vacker kanot. Jag köper den osett och med följer en padel för kanadaensare. Den eldar jag upp direkt och som bonus får jag en silverring som flytväst. Jag hade själv tänkt sno ungarnas uppblåsbara armpuffar och ha som drunkningsskydd då jag paddlar Båven runt.
Nåja, egentligen borde jag berätta om mina kanotfärder som kustjägare eller då Tina och jag paddlade i skärgården, fick mer eller mindre haveri, drog upp kanoten på på en brygga, låg där och flämtade som halvdöda abborrar och en kärring kommer ut och gastar: Det är privat mark, men det tar vi en annan gång.
