Den tomma handen
Tom hand. Karate betyder tom hand. Inget vapen. Det är vackert. I många år tränade jag karate, två ggr om dagen. Jag såg framför mig hur jag skulle flytta upp i bergen, vara med munkarna, skjuta med samma pilbåge på samma träd, år ut och år in. Läget tilltalar mig. Utveckling genom koncentration.
Cohen gjorde en tripp till munkarna. Funkade kanske inte riktigt? Tom hand, en tom hand. Jag plåtar min tomma hand, som en övning, som ett sätt att fördriva tiden. Eiko Hose plåtade tomma händer, nakna kroppar, skrymslena på kroppen. Ewa Klasson också. Det är inget nytt. Alla fotografer med dignitet har gjort det. Att plåta sin kropp, skrymslena, tillhör den fotografiska allmänbildningen.
Smoliansky ställer ut händer doppade i framkallare. Framkallaren kan nästan ge färg på den svartvita bilden då den hinner framkallas olika länge eftersom framkallaren vill rinna av papperet. Alla fotografer av dignitet har gjort bilder av sina framkallningsblöta händer. Det ingår i allmänbildningen. Jag gjorde mina på sjuttiotalet.
Det är stunden, tiden, mötet av tid och koncentration, som gör om något fungerar. Tid och koncentration.
Jag är vid ett vägskäl. I samma vecka försvinner mina barn hemifrån, till eget boende. Det är en vacker känsla att få hjälpa dom att flytta..
Jag tänker att jag ska överraska mig själv, köpa en ny matta till köket, hallen och sovrummet. Det ska bli vackert. Sedan får det vara vackert över den vita tiden, den ljusa tiden, då jag åker på snö. Då jag är snö. Sedan kommer jag hem, putsar fönstren, ser ut över de nu sex månader gamla mattorna och tar ett nytt beslut.
Utveckling genom tid och koncentration.
En polare hängde på livets sköra tråd utanför kiosken. Hjärtat, helt uppenbart hjärtat. Jag stannade. frågade hur och om? Ge dig iväg, sa han. Tårarna rann från ögonen av smärta. Jag går in och köper frimärken, sa jag. Återkommer om någon minut.
När jag kom tillbaka gick han hemåt. Han ville inte ha hjälp. Jag gick efter honom ett tag, sedan vände jag och gick åt andra hållet. Ibland kostar hjälp på för mycket. Ibland måste man orka själv, ingen hjälp hjälper och då orkar man , eller så gör man inte det.
