Ja, så går mina tankar denna morgon. Tackade nej till ett bostadsbyte, fixade inte oljudet från trafiken på det nya stället. Jag måste kunna öppna fönstren och tanken på att behöva gå med lurar inomhus hela tiden lockar inte. Jag vill vakna i tystnad, eller i alla fall, någorlunda tyst. Inte i en trafikkarusell.
Nu börjar D-vitamintiden. Från idag fram till maj/juni. Det är ju bedrövligt lite sol i vårt land under vintern och jag har märkt en betydande skillnad i min kropp efter att ha tankat rejält med D-vitamin de senaste tio åren. Jag är nästan aldrig förkyld.
Vad det gäller det fotografiska så är det som om det tagit stopp numera. Jag ser på mina bilder, de är verkligen vackra, men räcker det? Jag söker bara skönhet numera i mina egna kort. Jag hittar inga andra sätt att fotografera. Såg att på min kamera kan man ställa in diapositiv på färgen eller retro. Kanske skulle pröva något sådant?
Eller göra små, små böcker, korta texter, bilder, anonymt, enkelt, närvarande. Vet inte vilket håll jag ska gå åt? Det får väl bli de här små, intima, egna funderingarna i bokform.
