http://www.youtube.com/watch?v=WHH8Gl5VK7g
Jag kan inte komma förbi den här filmen om Vali, som dog 2003, som 72 åring i Australien, varifrån hon ursprungligen kom. Hon tillhörde något slags konstnärskollektiv, född 1930 och är runt 42 år då filmen gjordes, dels hemma på Ed van der Elskens ställe och i hennes dal, strax ovanför Amalfikusten.
Hon bodde där länge, hade evigt tjafs med snuten osv..på något vis påminner hennes liv om Taråbergarnas i Skogsnäs, som också hade ett tjafs med snuten och skogsägarna och fick sitt ockuperade hus nedbränt av skogsägaren.
Patti Smith har skrivit om Vali och hon fick dessutom sitt knä tatuerat av Vali som också bodde en period på Chelsea Hotel i NY.
Ja, det är en fascinerande, bitvis hemsk film om ett liv, samtidigt kan jag inte låta bli att bli starkt berörd av de här bitarna som handlar om hur naturen påverkar oss. En annan sak som gör mig sorgsen är historien om en del av människorna i boken, Love on the left bank. Hur illa de for, hur de dog i överdoser, ångest, helvete. Denna bok som är så vacker och är en tidsskildring som fått så mycket positiv respons, men som egentligen i grund och botten handlar om misär, sorg och droghelveten.
Det går helt enkelt inte att lita på fotografi. Lika mycket som vissa förfular en hyfsad verklighet för att göra den spännande, lika vanligt är det att försköna ett helvete för att få det aptitligt. Jag vet inte, vad som är sant eller falskt, troligtvis är allt fake.
På något vis är det som mina Mullvadenbilder. De är väldigt romantiska, men bakom romantiken fanns det gott om tragedier, verkligen tunga grejer. Jag valde bort dom för de gick inte att publicera då vi drev en politisk kamp för att rädda husen. Hade jag berättat om knivslagsmäl, tunga narkomaner, droghandel hade husen varit förlorade på en gång. Svenne banan tål nämligen inte sanningen. Det är ju bara att titta sig omkring idag i samhället. Varenda siffra överallt visar ju på kollaps och lika förbannat fortsätter det som vanligt.
Vi fotografer ljuger så innihelvete. Det är den enda rimliga slutsatsen jag kan komma fram till idag. Den andre är att vi tål inte se verkligheten.
