They call it Sofo...

Blev lite inspirerad av Strömholms Parisskildring, öppnade en av mina mappar, kallas Sofo, har ett tiotal kallat Sofo, la upp bilderna helt obearbetat. Det är ändå fascinerande hur tydligt tiden syns. Jag hade precis köpt min första digitalkamera, borde vara kring 2006, hatade det digitala. Jag bodde på Erstagatan i en underbar tvåa som jag tvingades flytta från då den blev renoverad. Jag var ihop med en fin kvinna, Lotta, som bodde tre kvarter därifrån. Jag hade två barn. Det var en två tre intensiva år med Cafè Spuntino, Nytorget, El Mundo, sedan kom det förhatliga stora stället på Nytorget, den ombyggda posten och plötsligt rann allt ut i sanden. Söder började byta publik på allvar och hela tidsandan rann ut i sanden. En dag kanske jag på allvar tar och kollar igenom det här, för att göra den sista ordentliga Söderskildringen.