Bruksvallarna och vintern på G

 Bruksvallarna, ser på skidåkning. Det ska snart börja snöa utanför fönstret på Katarina bangata. Det är en långsam dag.

Igår började dagen med att jag gick upp till DrP och kollade mitt eventuella basilom. Det blev två små hål i huvet och ett stort plåster. En fin doktor med en trevlig sköterska. Dom är fan så proffsiga. Känner mig alltid lugn hos DrP.

Sedan gick jag hem, avstod från badet och på kvällen middag på Hornsgatan hos min frus roliga mamma, Brit. 

På vägen hem tjattade jag lite med polarna som hade afterwork på Johans Café på Hornsgatan, ligger bredvid legendariska sunkkrogen Vikingen. En gång i tiden skrev jag en story om Vikingen, om ett rån som skedde med pilbåge. Det kom i Expressen och det klipptes ut och ramades in och sattes på vägg hos mina favokrogar, Vikingen, Gropen och Stopen. Bara namnen på krogarna lyfter ju in en i en speciell atmosfär.

Det var en vacker tid, det är en vacker tid. Lider jag av restriktionerna och de höjda räntorna och matpriserna. Inte ännu, det lär väl komma, men mitt levnadssätt har alltid varit så minimalt att några större höjningar inte påverkar mig så mycket. Det är hyror som kostar på. Sånt som man inte kan passera.

Jag tittar ut, det ska börja snöa vid 11-tiden, har inte börjat ännu, men jag vill inte missa det första snöfallet.

Det är en märklig, tyst lördag. En skön lördag. Noll krav. Ska till och med ta ett bad i badkaret på eftermiddagen. 

Det jag skrev om Strömholms utställning fick enormt mottagande, så enormt att jag plockade ner det hela från Facebook, orkar inte med att vara något slags orakel, att min text fick sådant mottagande beror ju till stor del på att det är fullständigt värdelös bevakning av fotografi i Sverige. Jag vet inte vad de har skrivit om ParisPhoto tex...ingenting? Och de som är sämst är alltid de som borde skriva, dvs, de tidningar som skriver om fotografi. 

Jag tänker på Strömholms bilder, sedan länge har jag gillar hans miljöbilder bäst.Ta tex bilden på huset, där baren La Methode ligger och låg. Gick in på google maps för att kolla hur det ser ut idag och jämförde med det slitna huset som Strömholm visade på utställningen. Mycket intressant.

Om man tar den här Parisutställningen och fastnar för umgänget, hur människorna levde så finns det väl egentligen bara två fotografer som kan matcha det i vår tid, vad det gäller Stockholm och det är Petersen och jag.  Jag känner inte till några andra sthlmsfotografer som så kontinuerligt beskrivit och skildrat kamratumgänget på krogen, caféer osv,,,jag tror vi är ganska outstanding och det är lätt att glömma bort hur mycket man plåtat, till synes utan tanke, men ändå med tanke. Om jag ger alla personer ett namn till bilderna så har man en Stockholmsskildring, människa, miljö, umgänge,,,i en kommande blogg ska jag visa femtio sthlmsbilder a la Strömholms Paris. En fin utmaning.

Nu väntar jag på snön...