Pics from another world...

 November blir snart december 2022. Vi lever i en märklig tid. Jag vet inte allt, men jag vet just det. En märklig tid. 70-80-90-talet, var det annorlunda, eller var det den tiden som var tiden som var som tider ska vara?

80-tal, sommaren var alltid speciell. Det var innan jag började flytta till Grekland. 70-talet var onekligen vilt men på 80-talet kanske man skulle börja stadga sig, vilket jag inte gjorde.  Sommrarna började alltid på samma sätt. 

Jag gick ner till Giffis på Hornsgatan och tog en frukost, tror den kostade typ 13 kr, med gröt och två mackor, ost och leverpastej. Jag sparade alltid ostmackan till lunchen.  Vid borden runt omkring satt hojåkarna, Hells Angels och en och annan artist som en annan.  Det var fin gemenskap och ofta gick vi från fiket till spelhallen för att tävla med rallybilar i spelautomaterna. På sommaren cyklade jag dock ner till Långholmen, gällde att komma i tid så man fick sig en bra plats på udden. Det var böghörnan men vi samlades glatt, homo som hetero, just för att bada och sola. Vi var alla nakna, det var en vacker naken tid.

Ibland dök det upp någon kvinna man haft ihop det med och det slutade ofta med att vi knullade i buskarna. Det kanske var det mest utmärkande med 70-80-90-talet. Att vi knullade hela tiden. Jag minns aldrig att man fick nobben och kvinnorna var aktiva. Kanske var vi unga, kanske var det något annat, men det var som om det var en tid då vi inte skämdes. Då vi bejakade oss själva och hur vi såg ut.

Efter badet, på eftermiddagen, vid fem, cyklade jag hemåt igen. Stannade till på Jerusalem kebab, snett mitt emot Giffi, tog en rätt med kycklingklubba. Otroligt gott. Stället såg ut som om det aldrig städades, men maten var fantastisk. Jag brukade sitta ute på gatan och se Hornsgatan glöda i eftermiddagssolen.

Jag kanske överdriver, jag kanske ljuger, men jag minns att jag njöt av den tiden i mitt liv. Kvinnorna, solen, maten, det loja livet.

Jag hade en fantastisk etta, sedan en tvåa i samma hus, solläge hela tiden. Jag brukade öppna alla fönster och njuta av att titta på solen och himmelen och lyssna till ljudet av bilarna på Rosenlundsgatan. Ja, till och med bilarna var snygga på den tiden.

Jag jobbade en, två ggr i veckan, gjorde porträtt, oftast bara en gång. Det klarade jag mig på. Jag hade ännu inte fått barn, det kom i slutet av 80-talet.

Nu var det bara solen, vattnet och knullat. På nätterna gick vi på Hjärtat, Söders Hjärta, allt var nära, uppritat och fritt. Så som ett liv ska vara.

Jag vet inte när det ändrades? Kanske i mitten på 2000-talet? Då skruven drogs åt, då de sociala medierna kom, då censuren trädde in. De sociala medierna har verkligen knäckt sensualismen, dragit igång jämförandet och skapat en slags bedömande kultur.

Jag ska åka tillbaka till Giffi en dag och snacka med ägaren, Thomas, jag hör fortfarande hans röst och minns alla gånger jag ställde ut där. En lördag klockan tolv fyllde jag lokalerna med mina bilder och det var överfyllt med folk och jag bjöd på bål med brännvin och hälften blev fulla före tre på eftermiddagen. En kvinna jag suktade efter frågade mig om jag ville promenera med henne dagen därpå. Jag hade lärt av Norman Mailer, Tuff guys don´t dance och sa nej. Jag promenerar inte. Hon var lika tuff, hörde inte av sig mer, men tre månader senare mötte jag henne på en fest och då var det kört.