Damfrisörskan i Pamplona

 Hon hette Quina. Ungefär som kvinna. På tåget från Paris till Barcelona träffade jag henne. Hon följde med mig till ett hotell bakom stationen. Jag visste inte då att hon bodde ovanför Ramblan, på Callé Mallorca.

Dagen efter försvann hon, en vecka senare sprang jag på henne på Ramblan och då kom jag att följa med henne till kollektivet på Callè Mallorca.

Jag flyttade in, en månad senare drog hon till Cordoba och jag kom efter. Som med alla förhållanden på den tiden sket det sig. Det gjorde inget, så var upplägget. Jag var inte intresserad av längre affärer. 

Franco skulle dö och jag lämnade henne i Andalusien och körde till Baskien, över Madrid. Svinkall, stor stad. Vissa städer förstår man sig inte på. I mitt fall Paris och Madrid. 

Jag forsatte till Baskien, tillbaka till Barcelona och sedan kom sommaren och fiestan i Pamplona. Jag körde upp dit, över bergen, sov i baksätet på Volvon. Ställde bilen utanför innerstaden och hittade ett rum i en korridor till billig penning. Hittade också nya kompisar, fick flytta in i en lya men lika förbannat sova på golvet.

Fiestan var makalös, så mycket folk, man satt som i ett skruvstäd då man var ute på kvällarna i gränderna. Alla sjöng och drack vin, många klädda i vitt. Jag var klädd i kamera. 

Morgonen då tjurrusningen skulle ske var det laddat, som elektrifierat i luften. Vi sprang och sprang och var rädda, men vi överlevde. På kvällen träffade jag en damfrisörska från Madrid under en lyktstolpe. 

Dagen efter sprang vi framför tjurarna igen, den här gången mindre rädd. Efter rusningen drack vi varm choklad och åt goda bakelser. Det var då hon berättade att hon var damfrisörska i Madrid. Jag lovade hälsa på nästan gång jag passerade staden.

Det gick ett år. Franco dog. Gatorna skakade i Spanien, friheten var oerhörd. Jag körde en dag från Andalusien, där en kypare i Malaga sa att det var satan att Franco dog i sin egen säng. Han borde ha fått ett skott i nacken. 

När jag kom till Madrid på morgonen kom jag ihåg henne från fiestan och letade upp adressen. Damfriseringen var mitt i stan. Jag gick in och frågade efter henne. Hon satt vid ett bord tillsammans med någon som såg ut som hennes morsa.

Jag sa: Hej, hur mår du?

Hon svarade: Bra, och sedan inget mer.

 Jag fattade att det var kört och gick ut igen.