Berlin

Min vän från Dalarna, den portugisiske poeten, skrev något om Berlin igår. Han hade rätt på sätt och vis. Om det gråa i Öst. Men, det kan också vara grått i Väst.

Diffenbachstrasse

Stubbenkammerstrasse 

Prenzlauer alle, mitt labb

Berlin var teater och kärlek. 

Berlin kan stavas W, min fru. Hon bodde i Östberlin. Jag träffade henne innan hon flyttade och försvann, träffade henne efter Murens fall, igen.

Berlin har aldrig varit min stad. Strömholm tyckte det var Europas hjärta. Jag gillar hav, vatten, berg. 

Berlin kan stavas äventyr. Som att resa över till Öst, gå på party med en whisky, köpt i den internationella butiken där inte östtyskarna fick handla. Berlin kan vara sorg. Att stå på en plattform i Väst och se ner över den Östtyska sidan efter en skön partynatt och ha en  önskan om ett annat liv.

Berlin kan vara allt. 

Nästan.