Om kultur....

Jag läste om Chris Kraus bok  I Love Dick. Det var många år sedan jag läste den och inte förstod den. Jag kan inte nu heller förstå den, väldigt invecklad bok om passion, kärlek, begär. En kvinna som lever i ett trist eget förhållande tänder på en annan man och i princip skapar ett eget universum kring det. Och det går också åt helvete. En tragisk bok och väldigt snobbig med massor med namedropping, men lika förbannat intressant.

Sedan bad en kvinna mig på fiket att kolla på Pleasure, filmen om den svenska skådisen som skulle slå sig fram i porrvärlden i USA. Riktigt, riktigt jobbig rulle. Tjejerna i filmen var yngre än min dotter, men jag kunde identifiera mig med deras ålder. Efter fem minuter kände jag att jag står inte ut, så mycket plåga och förnedring, det märkligaste är ju deras eget agerande. Hela tiden ställer man sig frågan VARFÖR, men det går det ju inte få något svar på. Pengarna, att de syns, att de blir bekräftade någonstans, men egentligen är de ju bara en vara, någon som åker in i fabriken från ett håll och ut på den andra sidan. Hemsk film, men intressant.

Jag kan känna samma sak då jag ser alla dessa relationsprogram på tv, allt från Bonde söker fru, till folk som gifter sig osett, men framför allt de här programmen typ Big Brother och andra där alla människorna verkar helt utan ordning på sitt eget liv, som löv som som krattas omkring hur som helst. Som om de som är med saknar egen styrning och egen integritet.

Annars, så sker inte så mycket.Jag skrev ut en del bilder men det står ganska tomt i skallen. Stockholm är ingen drivkammare för mig. Jag funderar verkligen på vad som skulle kunna vara intressant, men jag är lite inne på Henry Millers tanke om att " Göra ingenting kan vara det bästa man gör".

Patti Smith ställer ut i Paris. Hennes konst är ju inte mycket att hänga i julgranen och ända, genom sin fantastiska utstrålning, konstverket är Patti Smith, så blir det så bra. Vet ingen människa som utstrålar sådan behagfull positivism och känslighet som denna 75-åriga kulturdam. Hon är fantastisk.

Just det att hon hänger ihop med sitt gamla liv, sina gamla musiker och ändå ständigt förnyar och inspirerar unga människor. Hennes till synes enkla liv, ensamhet och sorg, kärlek och gemenskap. Hennes Insta är en gåva.

Det är grått, grått, grått. Igår en spruta i varje arm, covid 5 och Influensa,  då kan man räkna med att leva ett år till. Nästa år tror jag vi kan skippa coviden.

Min filmare hittar nya bilder, han kollar igenom mina negg och det är så det måste gå till. Jag har gått igenom mina negg i tio år nu och kommer inte längre, en ny människa hittar omedelbart nya bilder. Det gläder mig och därför ska en annan människa ta över mitt material.

Jag har valt ut 150 bilder, klara för vägg och om någon annan väljer och gör jobbet så kan det här utvecklas. Själv kommer jag aldrig mer att kolla bland mina negativ. Det finns en enkel anledning till det. Jag orkar inte, orkar inte ens tänka tanken. Jag har lagt på locket, men ngn annan kan göra vad fan de vill. Det gläder mig.