They call it Sofo, nr 2....

 En gång i tiden, då jag var elva år, smet jag ifrån mina morbröder, Kurt och Allan , som jobbade på Järnkompaniet i Götgatsbacken. Det var väl tänkt att vi skulle dricka grön saft hos fiket i backen, men jag stack iväg på en egen repa, hamnade borta vid Norska kyrkan, gick upp på åsen och såg ner på Borgmästargatan. Redan då, vid dessa unga år, fick jag en längtan till  Östra Söder. Den vyn jag såg, var den vackraste jag sett och jag kom att längta hela mitt liv efter att få flytta dit.

Jag kom dit, till Borgmästargatan, över Maria Skolgata, Erstagatan, Tideliusgatan, Skeppargatan, Blekingegatan, Bandhagen, Uppsala, Sundsvall, Barcelona, Lund, Skeppsholmen, Bilbao, Rosenlundsgatan och några adresser till, men en dag, fyrtio år senare, flyttade jag dit. 

Bilderna är huller om buller, Södermalm, från 1969 till idag,,,, väl bekomme, en och annan kanske får sin gamla historia återupprepad. Man får hoppas den var bra ...

Jag har haft många olika perioder i Sthlm, sedan 1969, innan dess hände det inte så mycket. I början av sjuttiotalet så gick man i City, hängde i City, Kungsan, olika billiga barer på Vasagatan osv. Jag bodde på Blekingegatan, och då fanns bara Tevere, som sålde pizza, och med tiden kom Lilla Paris p Reinstiernas gata,  men fortfarande var det City, Berns, Röda Rummet osv, med tiden flyttade vi upp till Gropen, Stopet och Vikingen borta vid Mariatorget och efter det kom Skånegatan och därefter Erstagatan att bli centrum.

Lite färglort från EL Mundotiden

När jag tittar igenom bilderna så är det några perioder som är starka i mig. En är de 25 år jag bodde borta vid Mariatorget, hade en fantastisk tvåa med trägolv och kakelugnar. Alltid ute på Gropen eller Stopet, ibland på Lilla  Maria. Denna lust som fanns överallt. Det var aldrig ngt snack om vilken mat man åt eller hur man levde. Man åt och festa, dansa och deppa ibland.

En annan stark period är Erstagatan, innan Söder blev helt gentrifierat. Den otroliga sammanhållning på den vackra gatan med sina träd. Vi bodde som i utkanten av Söder, men vi var centrum.

¨

Den här kiosken på Erstagatan hade ett eget liv. Kexchokladen jag köpte kostade olika mycket varje gång.

Vi brukade sitta o fika på busshållplatsen för det var sol där. Efter ett tag började busschaffisarna säga i mikrofonen att kvarterets coolaste snubbar alltid satt på den här busshållplatsen.

Vissa dagar är det jobbigt att ta sig till fiket.