The Farm....

Georgia o`Keeffes  hus har alltid lockat mig. Det finns ett drama i hus som är arbetsplatser. Jag minns första gången jag såg hennes hus på bild, måste ha varit tjugo år sedan. I en dal, ensligt, med utsikt mot bergen, då kände jag för första gången: Så vill jag bo.

Jag har aldrig lockats av lyxiga lägenheter. Jag har lockats av levande lägenheter och hus och det är mycket min frus förtjänst att jag börjat förstå just det.

Våra hus har allt detta. Jag gillar ensligheten allt mer, har bara tio minuter på cykeln till ett cafe, eller en affär, men jag gillar att få vara ifred. Helt ifred.

På stranden idag, snackades det om katter och politik. Det var ingen sol och jag låg i mina egna tankar medan de tre nakna damerna bredvid mig löste världsproblemen. Det är mitt ensliga jag.  Att jag drar mig undan för att uppnå något med mitt eget.

När man läser olika sajter, som Naxos Beach osv folk som kommer hit, folk som är på semester så slår det mig hur olika vi är. De pratar mat, krogar, stränder. Jag tänker bara på jobb, på bilder, på uttryck, på böcker, på livet förr och nu, men inte en sekund på stränder, mat, museer osv,,,jag är helt bortkopplad.

Jag vill till mitt hus, arbeta, sova, vara ifred,,,det är vackert så.