Avslut utan början...
Kollar på Strömholms bilder, en bok jag har. Helvete, så bra det är. Vilken koncentration.
Då får man lust att arbeta igen. Men, just nu, efter att ha satt stopp för två böcker, så känner jag mig ganska tom. Häromveckan organiserade jag mina hårddiskar, egentligen bara en där alla mina bilder som är nåt att ha, men flera kopior på fem olika hårddiskar. Å andra sidan, när man är död, skiter man väl i vad de gör med ens bilder. OM de ens gör något.
Det är lite så det ser ut. Det var pandemi, och då hade jag ett ganska starkt socialt liv. Gick verkligen in för att ha umgänge, viktigt att träffas. Nu, sommar och allting. Jag är helt ointresserad av att träffa folk. Det blir för tröttsamt med middagar, där alla ska berätta vem de är och vad de gör och sedan är middagen över.
Häromdagen hade vi middag, jag och två gamla polare. Underbart. Ikväll vill jag somna vid halv tio.
Jag vet inte om nu känner så men jag upplever att jag kommer allt längre ifrån kulturen, människorna, att det är en trend i samhället. Vi handlar på nätet, vi gör allt till ngt privat, vi kommer allt längre ifrån varandra.
Jag har haft två drömmar om boende. Den första drömmen var då jag var yngre. Då drömde jag om att bo i en liten etta, med kök, och utsikt över ett torg. Ungefär sm jag bor i Stockholm. En gång i tiden levde jag så, att jag gick ut fem kvällar i veckan och drack en öl, eller en Ramlösa.
Sedan kom en annan dröm. Att jag bodde i ett hus med en egen trädgård på baksidan. Jag hade ett kök, ett vardagsrum och två sovrum. På baksidan kunde jag sitta i en liten trädgård under ett träd i värmen. Det är som den drömmen jag har nu, min äldre dröm.
Nu har jag inga andra drömmar. Det är helt otroligt. Helt drömlös och helt tom vad det gäller arbetet.
Det är ett intressant läge, men det är också svårt att finna sig själv utan ambitioner,,,jag får väl ägna dagen åt att måla väggar i veckan. Då får man ju i alla fall perspektiv på saker och ting.
Kommentarer
Skicka en kommentar