Texter från prärien, 1.

 

Texter från prärien

Det blev en tisdag och vinden smekte mig över benen. Den kom från norr, den svala Meltemin. Jag läste just en artikel om skolungdomarnas val. De valde först Moderaterna, 27 % och sedan SD, 21 %, sossarna, 18%, miljöpartiet 4%. Sorglig läsning. Det har gått fel, ungdomen bryr sig inte ens om sin egen framtid som det verkar?

Jag ser en bild på Torbjörn Säfve, författaren, idag 81. Fantastiska böcker. Han och Sture Dahlström måste läsas om. Älskade både. De och Birgitta Stenberg, om vi ska hålla oss till de svenska. 

   En gång tiden for jag omkring nere i södra Spanien, egentligen först Italien, där vi bodde i Torsten Bergmarks hus och sedan kom jag att hamna i södra Spanien. Jag hade läst att Sture Dahlström spelade jazz, tror han var basist. I alla fall skrev han en tidig bok om hur han lämnade musiken och blev författare. Han var en klart uppkäftig författare. En sådan som ungdomen borde lära sig av, inte SD eller Moderaterna, de mest efterblivna politikerna med lösningar på problemen som är rent barnsliga, men åter till Sture. 

  Jag var i trakterna av Torremolinos, på natten hade jag sovit i bilen på stranden och till kvällen var det dags att leta upp Sture Dahlström och hans fru, Anna-Stina Ehrenfeldt, konstnärrinnan. Jag sökte fram genom Torremolinos nattkvarter, jazzklubbarna. Hittade honom inte. Då jag kom tillbaka till Sverige, skrev jag ett brev, fick ett fint svar och sedan då han dött, åkte jag förbi hans hus i Skåne, ett litet slott som han kallade det, som en hommage till Dahlström, hans livstil och hans sköna, begåvade fru.

Nu ser jag Torbjörn Säfve på bild. Min vän Lolita har knäppt. Säfve är vacker, smal, still going strong. En gammal idol. 

  Jag skriver på. Värdet på det man gör har olika perioder. En dag upptäcks det, en annan dag försvinner det, en tredje dag, kanske generationer senare upptäcks det igen och därför skriver jag det här. Ungdomar, läs Sture Dahlström och Torbjörn Säfve. Ni kommer att bli förändrade. Stor litteratur.