Historier från Prärien, 6
Om jag säger så här. Du ligger på sängen, är trött som fan och du skulle må bra av att sova en sväng, så finns det i mig en drivkraft som säger: Producera. Gör.
Inte för jag förstår varför eller hur det kommer sig, men rösten säger: Gör.
Det finns ju en orsak till allt. Det är mycket kvinnor i mina bilder och det beror ju givetvis på att jag aldrig träffade min pappa. Jag hade en styvpappa, men min riktiga fanns aldrig, någonsin.
Jag har alltid trivts mycket bra med kvinnor, men lika förbannat är mina fem viktigaste kompisar män. Det är helt enkelt två olika paletter på målarbordet.
Sedan är det sexualismen. Kvinnor lockar, deras kroppar och psyken lockar ständigt. Det gör inte män. De flesta lockar mig inte alls, det är bara att se på hur män röstar i förhållande till kvinnor. För dumhet. Kvinnor har fattat något djupare om livet, men i alla fall. Det berör mig. Det kvinnliga.
Om enkelhet. Jag har en djävulskt behov av att producera. Att producera är grejen i livet. Sedan är jag ointresserad. Jag är inte speciellt intresserad av att se något nytt. Jag är extremt nöjd med det jag har och det är därför jag kan säga att jag älskar det enkla livet. Allt jag har att lära går inåt, även om jag alltid blir imponerad av människor som är kunniga, proffs, som tandkirurgen som satte in mina implantat igår. Tio sekunder efter han lagt sina händer på min kind visste jag att han var ett proffs, att det var lugnt.
Sådant ska man beundra. Erfarenhet, kunskap, trevlighet...egenskaper att beundra.
Ett enkelt liv, fyllt av produktion,,,,går det ihop? Ja, det är kanske det som går ihop. Där bitarna i livet passar ihop och där behovet av att ta i för mycket inte känns nödvändigt.
Jag trodde, som många tror, att man behöver något extra, men sanningen är ju att du behöver bara ett leende och en tilltro, till dig själv, samtiden och de runt omkring dig. Har du det, så kan du nog leva det enkla livet,,,
Kommentarer
Skicka en kommentar