Historier från prärien 2.

 Molnen rör sig snabbt på himlen. Borde dricka kaffe, ligger och tänker på middagen vi hade, snacket om hur sinnesutvidgande droger kan vara. Nu är jag i princip nykterist, vet inte varför. Kanske kommer det från släkten, kanske kommer det från att morsan drack för mycket i slutet av sitt liv, kanske kommer det från att jaghar svårt för då folk liksom tappar stilen, vilket många gör då de festar, men det finns en annan sida också. Det kan leda till öppningar, att känslor rinner ut på rätt sätt.

Kollade på fyra delar Andy Warhol på Netflix. Ganska häftig drag, han dog ju ung 58 år och det jag ofta tänker på är: Hur blir det då de blir äldre? Kör de på med samma stil? Grejen med att bli tex över sjuttio är att disponera sin energi, om man nu har någon. Kanalisera den, och då måste det vara nära till sexet, nära till krogen, nära till snacken. Det går liksom inte att rulla runt och famla i horisonten. Man måste förflytta sig fysiskt och mentalt till närhet, förkorta distansen.

Det är samma med mina färgbilder. Jag vill att de ska vara droginfluerade. Gillar absolut inte färg, bara då det tenderar att bli som målningar, typ Ernst Haas. Jag har aldrig tyckt om det här exakta, färgfotograferandet med flash,,,puh, fult, hellre som fransmannens Bruno BArbeys bilder från Marocko

Och sedan det svartvita, en annan berättelse.