Sommarläsning 6




Det drar mot kvällen. Funderar på vad jag ska säga till en ung människa som ska ut i livet? Vad ska man ge en ung människa för råd?
Jag har bara ett råd att ge; Satsa. Gör vad du vill, men satsa ordentligt för då går det aldrig helt fel. Om du satsar blir du lycklig. Kärlek handlar om att älska sig själv och det gör man först då man känner sig nöjd och stolt över sig själv. Så därför: Gör vad du vill, men satsa. Nästan alla olyckliga människor har inte satsat ordentligt. Familj, hus, båt och bil är en bräcklig lycka. Barn är som med hundar. All kärlek kommer tillbaka, men framför allt: Satsa ordentligt. Sedan finns det två uttryck man ska vårda ömt. Inte som i Amerika där dom ständigt misshandlas. Det ena är: Jag hatar dig. Det andra är: Jag älskar dig. Om man inte säger de här uttrycken mer än fem, sex ggr i sitt liv, så har man levt bra. Det var de goda råden. Satsa ordentligt, älska dig själv så älskar du andra.




Jag fick frågan: Hur fotograferar man? Behöver man gå i skola för det? Mitt svar är enkelt. Fotografera? Man håller kameran i högra handen, lyfter den till ögat, tittar, tittar ordentligt, trycker på knappen. I samma ögonblick har en bit av världen och tiden blivit din. Inse tyngden, inse möjligheterna, inse kraften. Detta ögonblick kräver oceaner av koncentration. Det heter stillbild. I samma ögonblick som bilden tas ska världen stanna, ett stort svart block av energi, koncentration och nervositet ska gå genom kroppen. När man tagit bilden ska den redan vara visualiserad, kännas som en stor kopia på en vägg. Tyngden, koncentrationen, ska vara där. För att komma till det här läget krävs koncentration, ett objektiv, inget hafsande, som en falk i himlen. 



Jag slevar i mig gröten liggandes, kollar på mina bruna fötter. Jag har alltid haft bra skor, faktiskt aldrig köpt ett par i hela mitt liv. Antingen fått dom eller funnit dom i grovsoporna.
Tänker på Christer Strömholm, Gerlesborgstiden. Han låg ofta på sängen och käkade gröt liggande. Hans fötter var bleka, lite krokiga av ålder. Jag tyckte om dom. Det är vackert att sköta om en gammal människa. Speciellt för mig som förlorade mina föräldrar tidigt i livet. Jag frågade Christer en gång om han inte var stressad för döden skymtade ju varje dag? Då gav han mig ett av sina ordspråk. " Brådska skymmer sikten". Det är ett bra ordspråk. Man kan också säga som Slas sa en gång om det här man håller på med." Det är ett förbannat arbete", varken mer eller mindre".
Jag minns Slas. Han satt på Nytorget i sin keps. Jag satte mig mitt emot, tog mod till mig och tänkte tacka för hans fenomenala böcker.
- Hej, jag känner dina grabbar, öppnade jag med.
- Snacka med dom då för satan, var hans replik.
Det var det. Två män. Två ordspråk. Brådska skymmer sikten. Det är ett förbannat arbete, varken mer eller mindre







Populära inlägg