Sommar utan himmel
Tänker på Wim Wenders film. Himmel över Berlin. Den var bra, även om jag inte förstod ett skit av innehållet. Det är många filmer jag inte förstår ett skit av och därför ser jag sällan på film. Himmel över Berlin hade en snygg titel och Wenders hade så snygga brillor.
Det snackas om att gatufotografin måste förnyas. Jag menar, finns det något mer självklart. Allting måste hela tiden förnyas. Det är livets gång. Jag har plåtat på gatan i snart femtio år och prövat allt. Svartvitt, färg, långa telen, korta vidvinklar, analogt, digitalt, sex ggr sex, sex ggr sju, finkornigt, pressat, blixt, dubbel blixt, ringblixt,,,,,,och vad har jag kommit fram till,,,jo, att jag måste vara på pratavstånd, vill vara vän med de jag knäpper kort på och då blir det enkelt. En kamera, en glugg, snabb film eller digitalt,,,
För mig är det skitenkelt. De som babblar kan ju börja med att själva försöka förnya sin bildstil och jag menar att enda sättet att förnya sina bilder är att byta arbetsinstrument och sedan då man gått varvet runt, testat allt, så finner man Skapelsen källa och vilket instrument som leder längst.
Jag cyklar sex mil på 2, 17. En underbar dag med lite regn på slutet. Det är bra att det regnar lite, såg nog hur torrt det var i diket där huggormarna låg och lekte ålar. Sverige har fått för lite regn i år. Mina bilder till Gnesta har fastnat hos posten. Skit samma. Jag har andra. Man måste alltid ha en utväg, minst.
Det är tungt i Grekland, funderar på att dra dit i november och köra i bergen, innan skidsäsongen startar. Jag tänker redan på skidor och snö. Livet är fantastiskt, helt jävla fantastisk.
Min underbara fru har kokat potatis till mig då jag kommer hem från turen. Du käkar väl sill som vanligt, säger hon och försvinner,,,,
Självklart, säger jag och tar en kall dusch och kollar efter sillen i kylskåpet. En sill, men mycket rödbetor, skit samma, mitt favorituttryck, som betyder att det finns andra lösningar, och jag kör potatis och rödbetor som huvudmål. Rödbetor är bra, ger uthållighet och rött piss.
Man ser ju ett och annat på landet. En sak som slår mig starkt är hur jävla feta väldigt många är på landet. Det är fan helt sjukt. Går de någonsin, eller åker de bara bil till allt. Jag vet inte, men nåt är fel....ja, förlåt, men jag är van att betrakta och jag ser att folk är för feta på landet.
Man måste hela tiden ha ett vedträ i elden, Robert Frank, och så är det.
För min del betyder det att jag ska göra två böcker, i alla fall en inom den närmaste veckan och en annan som jag ska ligga på. Jag har alltid samma känsla då det gäller att göra böcker. Det tar flera år att göra dom, få ihop materialet, men sedan då man ska klippa ihop boken går det skitsnabbt. Det finns inget förhållande mellan tid och kvalitet, däremot mellan överarbetning och tid.
Den som vill kolla på Anders Petersens Valparaisobok kan kolla här:
http://www.ideabooks.nl/9791092265330-anders-petersen-valparaiso
Det snackas om att gatufotografin måste förnyas. Jag menar, finns det något mer självklart. Allting måste hela tiden förnyas. Det är livets gång. Jag har plåtat på gatan i snart femtio år och prövat allt. Svartvitt, färg, långa telen, korta vidvinklar, analogt, digitalt, sex ggr sex, sex ggr sju, finkornigt, pressat, blixt, dubbel blixt, ringblixt,,,,,,och vad har jag kommit fram till,,,jo, att jag måste vara på pratavstånd, vill vara vän med de jag knäpper kort på och då blir det enkelt. En kamera, en glugg, snabb film eller digitalt,,,
För mig är det skitenkelt. De som babblar kan ju börja med att själva försöka förnya sin bildstil och jag menar att enda sättet att förnya sina bilder är att byta arbetsinstrument och sedan då man gått varvet runt, testat allt, så finner man Skapelsen källa och vilket instrument som leder längst.
Jag cyklar sex mil på 2, 17. En underbar dag med lite regn på slutet. Det är bra att det regnar lite, såg nog hur torrt det var i diket där huggormarna låg och lekte ålar. Sverige har fått för lite regn i år. Mina bilder till Gnesta har fastnat hos posten. Skit samma. Jag har andra. Man måste alltid ha en utväg, minst.
Det är tungt i Grekland, funderar på att dra dit i november och köra i bergen, innan skidsäsongen startar. Jag tänker redan på skidor och snö. Livet är fantastiskt, helt jävla fantastisk.
Min underbara fru har kokat potatis till mig då jag kommer hem från turen. Du käkar väl sill som vanligt, säger hon och försvinner,,,,
Självklart, säger jag och tar en kall dusch och kollar efter sillen i kylskåpet. En sill, men mycket rödbetor, skit samma, mitt favorituttryck, som betyder att det finns andra lösningar, och jag kör potatis och rödbetor som huvudmål. Rödbetor är bra, ger uthållighet och rött piss.
Man ser ju ett och annat på landet. En sak som slår mig starkt är hur jävla feta väldigt många är på landet. Det är fan helt sjukt. Går de någonsin, eller åker de bara bil till allt. Jag vet inte, men nåt är fel....ja, förlåt, men jag är van att betrakta och jag ser att folk är för feta på landet.
Man måste hela tiden ha ett vedträ i elden, Robert Frank, och så är det.
För min del betyder det att jag ska göra två böcker, i alla fall en inom den närmaste veckan och en annan som jag ska ligga på. Jag har alltid samma känsla då det gäller att göra böcker. Det tar flera år att göra dom, få ihop materialet, men sedan då man ska klippa ihop boken går det skitsnabbt. Det finns inget förhållande mellan tid och kvalitet, däremot mellan överarbetning och tid.
Den som vill kolla på Anders Petersens Valparaisobok kan kolla här:
http://www.ideabooks.nl/9791092265330-anders-petersen-valparaiso