Serrano och Tillmans
Jag har sett båda flera gånger. I mina ögon är Serrano tyngre, har ett tyngre bildspråk, medan Tillmans rör sig mer, är en slags lite splittrad berättare.
Jag tycker båda är bra, lite sexorienterade dessutom, men inga stora favoriter, men jag minns att jag ändå kände en del för Serranos bilder. Den mest upphetsande bilden var väl bruden som sög en en lirare. Att Serrano skulle kunna uppröra någon i ett så sekulärt land som Sverige får ses som en önskedröm. Kort sagt: Hans bilder berör inte alls så och jag tror inte heller det var hans mening från början..i så fall blir det till att slå in redan inslagna dörrar.
Tillmans är väl en våt dröm för typ Moderna. Modern konst med bilden som hjälp.
Jag tycker mig ha sett både Serrano och Tillmans ställa ut i Svedala några gånger förut, eller har jag fel? Nej, jag hade inte fel, båda har ställt ut tidigare i Sverige. Nog om det, sevärda är de dock båda två.
Annars hänger jag mest över kartor från Italien. Vilken gåva det är att kunna cykla över hela världen. Ta med cykeln och sedan ta ut den cykla på vackra vägar på dagarna. Och en liten pocketkamera kan man ha i bakfickan. Jag har gett upp att plåta med mobilen, blir helt enkelt för dålig kvalitet i längden.
Det blir ny dag. En rå morgon, men ack så vacker.
Bianchin får vila men Lunixen med 16/9formatet får hänga med ut på morgonpromenaden. Det stäms upp många hymner i min skalle då jag vandrar i morgondiset. Morgonen är alltid bäst att plåta på. Morgonen är bäst till det mesta, sex, plåta, fika, cykla. Morgonen har guld i mun, som far sa.
När jag kommer hem ser jag att kameran varit inställd på manuell skärpa. Halleluja, allt blir då oskarpt, men vad fan. Man får ta såna smällar också.
