Gudarna ville nåt idag
Man bugar. Undrar om fåglarna frös ihjäl i natt, men jag hör plötsligt deras pipande. Kaffet är starkt, starkare än vanligt.
Kattjävel, en tidning på nätet. Ett sällsynt bra försök att nå fram till fotografiets bästa sida. Det finns ett sökande, ett sökande efter uttrycket och känslan. Begåvat. Bra. Förhoppningsfullt.
Anders Reitmar är en kille som kommer att gå långt. Han är fruktansvärt energisk och han har bestämt sig. Talang och disciplin, det är vad det handlar om. Bra fotografi handlar om en hög lägsta standard, ett slags mod och en djävulsk längtan efter att uttrycka sig, om och om igen. På Instagram ser du massor med bra bilder, men en bra fotograf tar många bra bilder och sätter ihop dom till ett verk. Bra fotografer är alltid bra, för de har en slags kompass och en hög lägsta standard och en känsla för känslan.
Kattjävel, ett projekt som bör beaktas på allvar.
Solen värmer husväggarna. Min fru vill jag ska fika vid köksbordet. Det finns två saker jag inte tycker om. Köksbord och skrivbord. Jag vill fika i en skön fätölj eller en soffa. Hatar allt modernt skit i stål och taskiga ryggstöd. Livet är inte Macdonalds. Livet är en skön soffa, meditation.
På måndag ska jag presentera Annika Söderlund på bloggen. Det är sannerligen inte kattskit. Mycket bra. Missa inte det.
Jag går ut och plåtar det vackra trädet. Det är sådant satans starkt ljus att jag plåtar det några centimeter fel hela tiden eftersom jag knappt kan se det i motljuset, men mina instinkter leder mig rätt till slut. Det är samma med bilder. Jag kanske inte alltid kan förklara vad det är för fel på en bild, men det känns i kroppen att det är fel. Det är därför jag inte tittar på vissa fotosajter för jag vill inte fördärva ryggen och kroppen och bli som en sned anka.
Mina polare är plötsligt i snön. Jag med. På fredag är jag i en vinlund,men det är en annan sak. Idag fick man i alla fall buga för Mästaren då han satte ett ackord i vitt denna ljuva marsdag. Tacksamhet är allt man kan uppbringa. Lev väl.
