Dagar som denna...
Två personer som jag gillade skarpt gick bort i dagarna. Kim Andersson och Jack Bruce. Kim Andersson tyckte det var kul att jag hade en pappskiva på min blixt då jag plåtade henne på Pistolteatern en gång i tiden. Hon var en härlig människa som verkligen levde och drog andra med sig.
Jack Bruce träffade jag någon gång på sjuttiotalet. Han var ytterst sympatisk och jag minns att han tyckte vi skulle gå ut och ha kul på natten. Han och Nils Lofgren i Bruce Springsteens band är några av de mest trevliga typer jag mött i musikbranschen. Zappas tvillingar var också roliga. Vi satt fast i en timme i en hiss på Kungsgatan och garvade hela tiden trots att vi alla hade panikångest.
Både Kim A och Bruce dog då de fyllt 71. Själv är jag sextiofem men inbillar mig alltid att jag är sextio. En sak är klar. Det gäller att ordna upp saker och ting så det flyter om det skiter sig rejält.
Expressen blev av med sina fotografer. Jag tycker Expressen är en bedrövlig tidning, men händelsen pekar på framtiden. Det blir inga tidningar kvar. När köpte jag själv en tidning? Ytterst sällan. Om tio år, eller tidigare, är papperstidningarna borta. Även fotoböckerna på papper. Antingen gör du en fotobok idag, nu, eller inom fem år, sedan får du göra den på nätet. Så enkelt är det. Inbilla dig inget annat.
Och gör du en bok på nätet måste du finansiera den med annonser eller mervärde, typ en kopia som ingår i bokköpet. Jag kan se utvecklingen på mina böcker. En bok jag lägger upp, utan mervärde eller numreringen, ses av kanske 2000 pers på några dagar. Jag säljer fem böcker. En bok med mervärde, numrerad i femtio ex och en kopia ingår, säljs för 2000 kr. Jag säljer alla exen, tjänar 70 000 kr på en bok. Räkna ut resten själv.
Om du gör en bok på förlag, antas du jobba själv, kanske lägga in femtio lakan och boken säljer i tre hundra ex. Du får inte igen pengarna, bokprojektet är ren förlust. Jag säger igen. Räkna ut resten själv.
Fotografi tappar allt mer sin mening. De enda böckerna som har något värde är de mycket personliga berättelserna. De små, enkla berättelserna som handlar om det som är en unik upplevelse eller en berättelse som är perfekt i tiden. Kort sagt: Ett ytterst smalt segment. De böckerna kommer inte att sälja men de påverkar en del människor på djupet. Det är det enda du som bokproducent kan räkna med. Inget annat och det är gott nog.
Jack Bruce träffade jag någon gång på sjuttiotalet. Han var ytterst sympatisk och jag minns att han tyckte vi skulle gå ut och ha kul på natten. Han och Nils Lofgren i Bruce Springsteens band är några av de mest trevliga typer jag mött i musikbranschen. Zappas tvillingar var också roliga. Vi satt fast i en timme i en hiss på Kungsgatan och garvade hela tiden trots att vi alla hade panikångest.
Både Kim A och Bruce dog då de fyllt 71. Själv är jag sextiofem men inbillar mig alltid att jag är sextio. En sak är klar. Det gäller att ordna upp saker och ting så det flyter om det skiter sig rejält.
Expressen blev av med sina fotografer. Jag tycker Expressen är en bedrövlig tidning, men händelsen pekar på framtiden. Det blir inga tidningar kvar. När köpte jag själv en tidning? Ytterst sällan. Om tio år, eller tidigare, är papperstidningarna borta. Även fotoböckerna på papper. Antingen gör du en fotobok idag, nu, eller inom fem år, sedan får du göra den på nätet. Så enkelt är det. Inbilla dig inget annat.
Och gör du en bok på nätet måste du finansiera den med annonser eller mervärde, typ en kopia som ingår i bokköpet. Jag kan se utvecklingen på mina böcker. En bok jag lägger upp, utan mervärde eller numreringen, ses av kanske 2000 pers på några dagar. Jag säljer fem böcker. En bok med mervärde, numrerad i femtio ex och en kopia ingår, säljs för 2000 kr. Jag säljer alla exen, tjänar 70 000 kr på en bok. Räkna ut resten själv.
Om du gör en bok på förlag, antas du jobba själv, kanske lägga in femtio lakan och boken säljer i tre hundra ex. Du får inte igen pengarna, bokprojektet är ren förlust. Jag säger igen. Räkna ut resten själv.
Fotografi tappar allt mer sin mening. De enda böckerna som har något värde är de mycket personliga berättelserna. De små, enkla berättelserna som handlar om det som är en unik upplevelse eller en berättelse som är perfekt i tiden. Kort sagt: Ett ytterst smalt segment. De böckerna kommer inte att sälja men de påverkar en del människor på djupet. Det är det enda du som bokproducent kan räkna med. Inget annat och det är gott nog.