fredag 10 oktober 2014

Lundells Visenterna

Jag läser Lundells Visenterna. Boken har verkligen ett snyggt omslag. Lundell mal på. Jag håller med honom i allt, men Gud vad han mal på, samtidigt bearbetar han konstant de tre viktigaste ämnen i livet.
Kärleken: Att ha ett förhållande eller ej? De pris och de vinster man får och får betala.
Arbetet: Vad fan ska man arbeta för då man är sextiofem? Det är ju bara löjligt för allt det man gör tillhör ju det redan passerade. Den tid man lever i tillhör ungdomen och inget annat och så ska det vara. Frågan är bara vad gör en man som inte lever för barnbarn och familjemiddagar? Det blir inte mycket kvar för alla projekt måste ha en framtid och vara något man inte gjort förr. Jag har en polare som bygger och lever i att bygga sig ett hus och ett nytt liv på en ö i Grekland. Det är ett projekt jag kan förstå. Att jag skulle fotografera i femton år till är en imbecill tanke. Varför skulle jag göra det? Åka omkring som en levande begravd? Nej, mycket bättre att säga adjö till sitt gamla liv och starta ett nytt.

Man kan tycka vad man vill om Lundell, men fan vad han gräver i sig själv, i samtiden, i det mesta. Kanske mest i fördumningen av vårt land. Jag kom och tänka på det förra lördagen då vi var på landet och skulle kolla på tvn. I ena kanalen, en av dessa imbecilla tävlingar. I fyran Gunde Svan, som verkar helt bloddopad och körd i centrifugen. I den andra av Svts kanaler var det opera. Vem fan kollar på opera på tv? Det ska ju vara live. Tills slut Kunskapskanalen, som handlade om kala råttor.
 Det är svensk tv en lördag. Det säger så otroligt mycket om tillståndet i det här landet. Inte helt mörkt,men inte helt ljust heller, om ni fattar.

Lundell är inne på att politiken inte kommer att ändras förrän den värsta feta smällen, systemet brakar ihop och jag är av samma åsikt. Det är på väg att braka, men det tar väl tjugo år till och då är man i graven.
 Jag säger bara Lundell. Jobbig som fan, men destillerad är han djävulskt bra.

Sedan en annan grej. Manligt o kvinnligt. Såg en artikel om att män som låg på dödsbädden svarat att det de ångrar mest i sitt liv är att de inte umgicks mer med sina barn och sina sk kära.

Vilken bullshit. Alla män har all tid i världen att umgås med sina barn och sina kära. De har inte gjort det för att de har inte haft lust. De har velat göra något annat. Om de hade svarat sanningsenligt på frågan om vad de ångrar mest i sitt liv så skulle de ha svarat: Att jag inte har knullat tillräckligt mycket.