torsdag 2 oktober 2014

2 sept 2014

Varför inte se sin blogg som en roman, eller som en dagbok? Poste Restante heter Strömholms bästa bok. Ett bra namn på en bok. George Simenon skrev långt över 300 böcker. Böckerna om Kommissarie Maigret skrev han oftast på 14 dagar. Tolv kapitel, En dag för att starta, en dag för att avsluta, sedan supa en dag och så på nästa. 14 dagar och så en dag för att rensa skallen.
Lundell och Östergren har skrivit nya böcker. Jag gillar båda. Jag höll Lundell länge för Sveriges bäste författare, Vinter i paradiset och några till, var klockrena. Underbara, dessutom var han länge den bäste tidsskildraren vi haft och  några av hans Stockholmsskildringar är som ett crescendo, som en vild henry Milleravslutning, då Miller var som bäst. Mästerligt.

Östergrens mest kända böcker, som Gentlemen och uppföljaren, gillade jag aldrig riktigt, trots att jag bodde i kvarteren. Däremot hans svarta skånesvit och hans noveller, är enormt bra. Östergren skrev också väldigt bra om fotografi i en gång i tiden.

Jag har haft en slags relation med båda. Jag ville att Klas Östergren skulle åka med mig till Kambodja och skriva, men han backade ur då han tycker det är jobbigt att flyga. Lundell och jag bytte böcker ett tag, sedan frågade jag på skämt om han ville komma på ett vernissage och ta med sig guran. Det funkade inte, men jag har sett på nära håll hur jävla jobbigt livet kan vara för en sådan pass blyg människa. Folk är inte kloka. De kunde bara kliva fram till honom och börja babbla helt apropå. Förbannade idioter. Jag förstår att Lundell tycker det är enklare att handla på ICA i Kvik, speciellt då han ofta handlar tidigt på dan.

Nå, två bra författare, men nu till den bäste jag läst på länge, Joakim Jakobsens praktverk om Tour de France. Vilken bok, sprängfylld med galenskap, droger, politik, cykling, allt. Helt fenomenalt. Jag har kommit till Fausto Coppi och Bartali och det är några bilder i boken som reducerar all modern cykelfotografi till mögel.

Det är sånt jag vill ägna mig åt. Tänk bara tanken att Tour de France, som var arrangerat och sponsrat av en tidning, en tidning som lät Frankrikes bästa författare skriva om loppet. Kultur och sport. Den bäste sportartikel jag någonsin skrevs av utlandskorre, Sven Öste på DN. Han beskrev hur Stenmark tränade. Enorm text.

En gång i tiden träffade jag Öste på DN. Han var då utlandschef och satt med helt slutna ögon och lyssnade på mina artikelförslag. Senare kom vi att köra längs samma vägar i Afrika. Han en dag före oss. Sven Öste, en lysande reporter, en bra fotograf dessutom, som oftast dock jobbade med den bäste pressfotografen genom tiderna( enligt mig) Sven Erik Sjöberg.

Nog om det. Vad är ett liv? Är det som det jag ser varje dag? En stor skylt utanför Myrorna: Lämna inga kläder på natten, tack. Och vad ser jag varje morgon? En massa kläder som lämnats. Eller som på Naxos. Skyltar på sju olika språk som säger: Mata inte katterna. Och vad händer? Varje dag står det några Jesustyper och matar katterna.

På tal om Lundell. Äpplet faller inte långt ifrån trädet. Hans dotter Sanna och  Ann Söderlund gör ett viktigt program om medberoende. Lundell borde vara stolt över henne.