Tiden, är något på gång...

 En Bianchi hänger i bokhyllan. Konst och sport. Den perfekta kombinationen. Kropp och psyke. 

Det är lovande utsikter för världen. I alla fall Europa. De unga börjar äntligen röra på sig, Frankrike, den här pensionsreformen som växer sådan ilska. Nu drivs ilskan allt mer av de unga, de rör protesterna framåt. Eller i Israel, detta extremt halvrasistiska land, äntligen verkar man få nog. Man  och kvinna ur huse för att stoppa den här galna högervridningen. Folk har trots allt en känsla när enough is enough.

Jag tänker på Sverige. Vad retar upp oss mest just nu, eller vad försöker man få oss att reta upp oss på? Janne Andersson hjärnsläpp, eller en korkad Zlatan? Janne Andersson kan jag förstå även om han verkar behöva gå lite i lära hos någon som får honom att inse att han framstår som en idiot med alla sina utbrott under matcherna. Han är rent otrevlig där och Zlatan, han har man ju funderat över många gånger, men ta bara om man jobbat ihop med en människa som är så extremt dryg som han är, det hade inte varit enkelt. Men, vad jag ville säga är att vi just nu har två töntgrejer att reta oss på. Varför river man inte ner skolorna, varför blockerar man inte sjukhusen, varför stormar man inte riksdagen för bättre pensioner, mindre klassklyftor? Man, är samma sak som vi. 

Ser att sossarna ska ändra sin politik och då jag läser lite mer mellan raderna om vad det ska betyda så får jag fram att i princip ska man gå mer till höger, eller cementera den högersväng man gjort. Integrationen ska hållas nere,,kanske bra, klassklyftorna har man tänkt på, men vad och skolan, sjukvården, inte ett ord.

Så, varför går man inte man ur huse, varför slåss inte våra unga på gatorna. Det finns ingen annan väg att komma till förändring. Det måste göra ont någonstans. Det måste finnas ett benhårt motstånd.