Porträtt och konsten att flyga med kameran..

Två bilder av Cartier Bresson. Jag älskar båda, framför allt den övre, Matisse. Den här helt avslappnade bilden med alla prylar, riktningar och en märklig harmoni. Det är det sätt som jag älskar jag skulle kunna uppnå då det kommer till att plåta porträtt. Att bara vara där och ta en bild som är utan ansträngning.

Den andra bilden kan jag tänka på då man promenerar omkring och tänker sig ta en bild. Blixtsnabbt tagen, säkert bara en exponering och helt perfekt.

Gabrielsson och Kjell, två filosofer som ägnar fikastunderna åt att byta poesi. Häromdagen sa en yngre kille som satt ensam i ett hörn: Ni, Ni där borta. Jag älskar att lyssna på er. Vilken kunskap och vilka samtal ni har. Det är högt och lågt och alltid intressant. Det, hans ord gjorde mig väldigt glad, betydde något, betydde det jag och vi lever för. Att förmedla kunskap och lust.

Nils Petter Löfstedt, som tillsammans med sin brorsa gjorde filmen om Jean Hermansson och just nu är aktuell med en ny film från Hvitfeldska i Göteborg och polisens stormning.

När jag tar porträtt så vill jag aldrig ta ett porträtt. Jag vill bara vara med. Jag är där en annan människa är och då kan det bli en bild. Om det finns en bild att ta så tar jag den och den blir aldrig mer än tre, fyra exponeringar, på typ två sekunder. Jag vill inte genera folk och jag vill att de inte ska förstå att jag fotograferat dom.

Annars fick jag känna på en kamera idag som verkligen plockade fram äventyrskänslan i mig. En fujifilm 100 V,,,,puh, åkte dit direkt. Vilken känsla, till och med skönare än en Leica M4,,,