Den vänstra svängen..

 

En gång i tiden var det ett dike där vägen pressade sig mellan bergväggarna och då man kom fram till Medborgarplatsen svängde vi vänster. Den där vänstersvängen minns jag alltid, eller ska man säga: glömmer jag aldrig? Kvarteren kring Södra Latin var skumma. En bordell i träkåken långt innan Björn Borg fick ett spaggetiställe. Eller långt innan Götgatan fick en massa märkliga krogar. Jag ville bo där, i dessa kvarter. Det var också en massa konstnärer i samma område. Jag säger att det var ganska skumt, men det var onekligen också intressant. Jag står på Högbergsgatan och tittar på Muren, det finns något grafiskt i den och ovanför springer eleverna omkring, de med hopp om framtiden. De musikaliska. Ett tag var det ju meningen att Götgatsbacken skulle planas ut och bli platt, ett rakt streck ner mot Nynäshamn. Lite som Mussolinis bygge, Eur, utanför Rom. En raka för att hylla Gudomligheten. Jag känner att jag faller ifrån, blir allt mer den där grävlingen jag var från början, underground. Var nästan inte alla bra författare underground då de började och fotograferna också? Det är nog där man ska börja, och sluta, annars finns det risk för att man blir en tråkig jävel. En som säljer citat på Ikea, typ.