Om en båtresa

Pireus är ett stökigt ställe, men på morgonen med de grå husen, människorna som redan är uppe och båtarna som ligger vid kaj, då är Pireus en föraning om något annat. Jag går över den breda motorvägen mitt i stan. En gång i tiden då jag körde bil från Stockholm till Pireus kom jag på att det är samma motorväg som börjar i Stockholm som slutar i Pireus. Det var i princip bara att ligga kvar på motorvägen i elva timmar på raken, sedan sova i bakluckan i några timmar och så fortsätta. 330 mil, tre dygn.

Jag plågas. Helvetisk tandvärk. Hur gick det till? Kan inte äta på ngn sida. På den ena sidan ska jag sätta in två implantat och på den andra sidan har jag sådan satans tandvärk att jag inte kan tugga. Jag känner mig som en del gamlingar man sett som tuggar på tandköttet. 

Jag sitter och drömmer om linsoppan, grönsakssoppan, jag ska göra ikväll och sedan om det bamsestora ouzon jag ska ta innan jag åker till tandläkaren i morgon.

Jag ska öppna dörrar och fönster, lägga mig på sängen, låta vinden komma över mig, kanske känna den välbekanta lilla muskliga kroppen då min katt kommer och vill kela och bli kelad.

Allt är ett liv. Båten gungar vidare, nån kulspruta snackar på de grekiska nyheterna. Det mesta är som vanligt, alltså.

Bilden från Fuenteventura