Varför man gjorde si eller så

En polare la upp en bild på Fejan och frågade vad folk tyckte om den. Jag tänkte att han kanske skulle ta själv och analysera sin bild. Nu är det ju så att många bilder man tar är för dåliga för att analyseras. Det är liksom slöseri med tid, men OM man tar den här ovan tex.

1. Varför tog jag den här?
Jo, för att ungarna stod framför den där väggen, där sprickan i mina ögon representerar något skrämmande, kanske framtiden.
2.Varför det objektivet? Jag plåtade dom med en 21 mm på Leican, jag ville få fram ett visst drag i bilden, det var det sättet jag skulle försöka göra den osynligt intressant.
3. Finns det något annat som gör att du valt den här bilden?  Jo, fräknarna i killens feja lägger till några dimensioner och sedan ville jag visa ett slags kamratskap.
4. Varför har du inte gjort den mörkare, eller ljusare, eller? Generellt är jag inte så förtjust i den här nya trenden med mörka bilder. Jag tycker det är ett larvigt sätt att dramatisera. Man kan lätt dramatisera alla bilder genom att dra i kontrasten och göra dom mörkare. Det är inte min påse, dessutom får sådana bilder ett drag av depression som jag inte gillar. Jag vill helst göra bilder som ger folk inspiration,
5. Är det fel att göra mörka bilder?  Nej, verkligen inte men jag tycker det är dags för den svenska fotovärlden att börja diskutera det här fenomenet med tillgjorda mörka bilder. Varför dom görs och vad är budskapet man vill leverera? Att det är natt på dagen, eller?
6. Du menar att innehållet är bilden? Ja, man kan beundra en fotograf eller en författare för ett fantastiskt hantverk, men det är ju bara ramen för bilden. I min värld kommer alltid frågan: Vad fan handlar det här om?

Det är bedrövligt inom svensk fotografi när det kommer till att analysera fotografi, böcker, utställningar. Alla känner alla och ingen törs ens snudda en komplicerad frågeställning. Man rör sig med begrepp som känsla, närhet, osv och då undrar jag alltid: Vilken sorts känsla, vilken sorts närhet, varför denna närhet? Är den sann, är den konstruerad, kan man lita på det här. Min ståndpunkt är inte att något är fel, men att det måste tålas att snackas om.

Nu snackas det inte, man rör sig med tramsiga begrepp som känsla och nära. Gå till en litteraturrecension tex. Man försöker ju borra i texten, sätta in boken i olika sammanhang och tolka vad som sägs. Fotografiet borde lära av det.