Skopan, döpt efter en vacker båt. Skopelitis. Jag vet inte om hon gungar lika mycket som båten gör då den rundar Stelida och kommer in på havsbottenförhöjningen, men hon går strakbent. När hon kommer ser hon ut som en elak tatuerad snubbe, ungefär så som jag tänkte mig Hamburgs hamn på femtiotalet. En sjöbuse, helt enkelt, redo för tolv hårda ronder, men hon är som jag: ser tuff ut men har ett hjärta som blödande tulpaner.
Hon är som en riktig vakthund, låter sig bara kramas på allvar av en människa, sedan kan hon bjussa lite till andra men då svansen börjar röra sig är det dags att dra undan labbarna. Hon ledsnar snabbt, en enmänniskokatt.
Men så vacker och så rolig.
