Storm

Längtan föll över mig som en sorg. Enda sättet att mota bort längtan är att göra något. Stormen river i huset, så bada, cykla, går bort. Jag får gömma mig i bergens skyddande baksida och ta en promenad. Det värsta med skapande aktivitet är att inte vara aktiv. Många tror att det bara är att sätta sig och sätta igång och det stämmer, men det behöver inte betyda att det blir något.

Jag vet inte många jobb som är så pressande som de konstnärliga. Just detta att det måste bli, det handlar inte om bara göra, det måste bli och bli, ja det blir det om man orkar hålla på. Och ibland tänker man: Varför då och för vem? Att gå ut och göra ett fotojobb är enkelt. Allt är klart, du vet varför och vem, men att uppfinna hjulet eller försöka uppfinna dig själv är en helt annan sak. Då är varför och för vem som en skugga i en mörk källare eller ett moln på en stormig himmel.

Å ändå: Det finns inget annat liv.

Längtan, denna längtan efter sin käras kropp, hennes dofter. Hennes höft mot din höft, rösten i natten, glädjen över hennes andning.

Damerna o fotboll. Stort Grattis. Deras svagaste länk har plötsligt blivit deras starkaste. Målvakten. Damfotboll är skönt att se på. Det är inga manliga divor. Herrfotboll borde direkt införa utvisning på filmning och tjat på domaren. Det är rent äckligt att se och att man ska behöva veta att Ronaldo är misstänkt för våldtäkt och Messi skattefuskar, miljardärer, det är ju så löjligt så det liknar ingenting. Överhuvudtaget finns det knappt en enda manlig fotbollsspelare att älska. De är helt enkelt för bortskämda och ego. Zlatan orkar jag inte ens med längre och på Naxos har deras enda superkända fotbollsprodukt, som spelar i Roma, byggt det mest okänsliga fiket i Prokopios. Noll känsla, ser ut som ett margarinpaket i vit betong.