Midsommarafton klockan elva på förmiddagen

Det är på ren svenska en jävligt varm dag och vi käkar midsommarlunch redan klockan elva för att sedan dra oss in i skuggan och sova fem timmar siesta. På kvällen är det musikfestival i Halki. Jag lyssnar på mina vänner som bor i Chora, i Naxos vackra huvudstad och hör hur de berättar om alla jävla oljud de måste stå ut med dag och natt, just på grund av turismen.

Det låter jobbigt och själv tänker jag att det enda ljud jag hör är en humla som kört fel och snurrar runt i rummet för att hitta ut. Midsommar, ett rent helvete egentligen, precis som jul. Två dagar om år som numera bara  har en enda anledning att existera, kommers och festande. Julen är kommersen och midsommar är superiet.

Lite hårddraget givetvis, men vilken skön känsla det är att slippa skiten, men för första gången i Grekland firar vi midsommar med lunch klockan elva i 35 grader i skuggan. Sill och nubbe, amen.

Jag dräller runt, tänker på Dylans ord, "att livet handlar inte om att hitta sig själv utan att skapa sig själv". Mycket intressant. Hitta sig själv låter så jäkla passivt, typ sitta på en matta o glo på månen och hoppas det egna självet ska dyka upp o göra mig till en bättre o lugnare människa. Jag tror inte på Gurutrams, jag tror på att agera.

På sportsidan så verkar ju Tour de France bli en trist tillställning Alla fräsare har kört sänder sig och damernas fotbollsVM är ju inget jag kickar igång på precis. Damerna i handboll håller ju en helt annan klass, mycket spännande, men fotbollen är ju så märklig dålig och målvakterna i så många fall helt hopplösa. Ändå måste man ju hålla på damerna men jag fattar inte att de inte blir bättre snabbare? Är det något fysiologiskt som försvårar det hela inom fotbollen? Varför kan damerna i handboll bli så bra medan fotbollen verkar stå o stampa? Frågor man kan ställa.

På arbetsfronten intet nytt, skulle kunna skriva om det ena eller det andra, men jag avstår. Precis som alla andra. Jag avstår.