På träningen
Jag satt och kolla på Svante, mannen som gav mig massor med utlandsjobb på 90-talet. Han körde så det stänkte om det på den kombinerade gång och skidåkarprylen. Stönade gjorde han och jag höjde volymen på bluesen i öronen.
Jag tog det easy, kollade på displayen på cykeln, bergstopp, jag hängde med över,, ja, vad fan då, lugna puckar, en kvart nedför. Kollade på de vackra damerna bredvid mig, lätt 70 bast, 75 och den ene med otrolig charm. Lätt att föreställa sig vilken kanonböna hon var i yngre upplaga. Hon är ju fortfarande en kanonböna. Det leendet och den blicken, spjuver.
Det regnar fastän det inte regnar. Jag borde ringa Naxos, får bli i morgon. Går till Åsö vårdcentral, vi halvdöda får ju gratis vaccin mot flunsan. Nu har jag ju bara haft flunsa en gång i mitt liv, annars har jag ju tillbringat alla vintrar på bergstoppar och mellan granar och där finns inte sådant, men nu är jag som Fantomen, i den sk civilisationen.
Jävlar vad 70-plussare kan gappa. I väntrummet satt bara 70.plussare och alla gappa. Skitskönt, folk måste börja snacka, hela tiden. Jag kom in till syrran som skulle hugga mig i armen med sprutan. Har du några sjukdomar eller så, fråga hon. Knappast sa jag, en njure mindre. Det är ingen sjukdom, sa hon. Det är ett bevis på vilt och galet liv, sa hon och högg in i armen.
Sedan gick jag ut, det regna fortfarande inte, även om det såg ut som trottoarerna blödde sitt sista blod och jag kände en märklig längtan efter en semla.
