Jag gick igenom alla mina pärmar för en sista gång i livet. Det slog mig så tydligt att om man ska göra tex en bok på hundra bilder med sina allra bästa bilder, så måste alla bilder vara IKONISKA. Det duger inte med komplementbilder. Det finns bilder som lever i sin egen självtillräcklighet och så finna det bilder som är komplement.
De här bilderna är en slags komplement. Det var en intressant tanke.
Jag var i Florens och tyckte inte alls om staden. Florens var säkert en fantastisk stad för 150 år sedan men nu är det ju ett jävla jippo. Har aldrig sett mer turister på samma fläck. Jag försökte cykla och det gick dåligt. Jag önskar att jag hade fått ur mer ur staden, men efter 14 dagar gav jag upp.
De två sista bilderna är väl ett bevis på att kärlek kan uttryckas på många olika sätt. Jag tycker det är fascinerande att jag plåtade den understa med en liten digitalkamera utan sökare och med jpg och svartvitt inställt. Det är rent skitsnack att det inte går att plåta action med en liten skitkamera. Allt går.
