Days goes by

Jag sitter o väntar på vännerna från Moderskeppet som ska göra en liten film, reportage om mig och mina bilder.  Vad har fotografi blivit? Det har ju alltid varit en amatörgrej, fotoklubbar osv, men det fanns ju alltid folk som gjorde större grejer. Idag ser jag en klar förskjutning av fotografiet, det handlar allt mer om Instagram, en bild på middagen på Facebook osv,,,det  drivs allt mer åt det hållet, en slags dålig amatörfotografi, medans de riktiga laddningarna allt mer avtar på grund av de ekonomiska omöjligheterna. Det finns ingenstans att publicera sig eller att sälja arkivbilder, de små inkomstkällorna som gjorde att man överlevde och kunde hacka sig fram i sina projekt.

Fotografi har blivit de små källornas konst. Och det finns bara ett sätt att höja fotografins status, som just nu bara faller, och det är ett Fotografiskt museum.

Fotografi och text kan höra ihop, framför allt korta texter, poesi och bilder. Fotografi är ju att under en hundradels sekund plocka ett nålstick ur verkligheten. Och att detta nålstick är så perfekt komponerat och ljussatt och fyllt med så allmängiltiga känslor att publiken kan identifiera sig, samtidigt som det inte får vara för perfekt. Allt detta på en hundradel av en sekund. Tro fan att det inte blir många bilder som håller måttet.

Men poesi, denna laddade skrivform, där man med några ord, en rytm, skapar skönhet och eftertanke, påminner otroligt mycket om fotografi. Tillslaget måste vara perfekt, men ändå lite skadat, sårbart.

Amen, detta om bild.

Politiken orkar jag inte kommentera. Det är ett skämt, tyvärr ett väldigt sorgligt sådant.