Haschtagga eller ej

Vintern kommer. Förr var det lyckans tid för mig. Det var då jag hade betalt för att åka skidor. Femton ljuvliga år levde jag på att åka skidor och ta lite bilder i skogen. Nu är det slut, sedan två år tillbaka är det slut. Det är deppigt och jag har inte pengarna att åka och leva på skidor. Det kostar mycket och det kräver sin tid.

Det är kanske därför jag känner en slags trötthet idag. En riktig jävla sorgsen trötthet. Vad fan gör man nu, liksom.

En polare gick ner tre kg på att sluta med godis osv,,,kan det vara något? Får man dricka vin i alla fall?

Frågorna är oändliga och svaren obefintliga. Jag ska inte skriva om politik för polarn i Portugal får spel, men hur fan tänker C och L, som lägger fram krav på S om att dom ska bli mer höger än moderatjävlarna  om de ska kunna regera tillsammans. Samtidigt ylar MP om att de minsann ska var med och V vet vi ju måste vara med, även om C och L någonstans gömt den frågan i garderoben.

Så frågan är fortfarande: Vad gör jag nu? Vad gör vi nu?

Haschtagga, säger någon. Varför haschtaggar du inte dina bilder på Insta så du får större publik? Jag kollar en del haschtaggar, ni vet tex dom där bnw, typ,,,blablaba,,,ja, kanske två tusen skitbilder och så går det på. Den ena haschtaggen efter den andra. Tusentals skitbilder. Jag tror haschtaggen, schysst namn för övrigt, kan vara till lite nytta, men det står inte i proportion till kvaliteten. Strömholm sa en gång att han hellre var fotografernas fotograf än stort allmängods. Det kan ligga något i det, tror jag. Är nämligen inte säker på något.

Anders Petersen kommer med en stor utställning i Maj. Sthlm är på modet just nu. Man kanske skulle dra iväg en hundrabilders Stockholmsutställning? Finns det någon som har ett galleri?