På fiket.
Mamman i familjen tittar på mig.
- Har din fru rest?
- Ja?
- Gylfen är öppen och skjortan är felknäppt.
Life.
Dottern kommer fram till mig senare.
- Jag står inte ut, måste ha en diagnos!
- Behövs inte, säger jag. Vet vad som är ditt problem.
Hon tittar på mig och hon vet själv vad som är problemet.
- Du är uttråkad, du vill leva ett annat liv, säger jag.
- Jag vill resa, jag vill jobba, jag vill göra något annat.
- Gör det då, säger jag.
- Då blir alla ledsna, det är egoistiskt, säger hon.
- Så det är bättre att alla andra är glada, medan nu är deppig för att hålla dom glada.
Det klassiska, alltså. Frågan om modet, att våga. Jag har i hela mitt liv hört folk som snackat om sina drömmar, år ut och år in. Jag är väldigt krass. Har du en dröm, gör den. Det finns ett pris med allt. Varje dröm har sitt pris, det goda och det dåliga, men inget är farligt.
Gör.
Jag har haft tre stora drömmar i mitt liv.
Bli fotograf/ skrivare
Bo utomlands
Ha en havskryssare eller husbil.
Jag har gjort det mesta, husbil och havskryssare är fantastiskt, men min tanke var att bo o leva i en sådan, testade havskryssare, men för trångt och krångligt. En dröm som inte höll måttet.
Funderar på en workshop på nätet. Inte dumt, men hur fan ska man få betalt och hur ska man hindra folk från att sno den och dela upp den till andra?
Några grejer är ju helt klara , dock. Göra böcker försvinner. Ingen ung människa läser böcker. Helt meningslöst, trots att jag anser att böcker är det häftigaste. Det är bara att se sig omkring. En modern 14-årng kan knappt läsa och ännu mindre skriva eller stava. Det är ofattbart hur de svenska språket fallit ihop. Inte ens på de största svenska tidningarna kan man skilja på de och dem, stava rätt och avstava.
