lördag 1 juli 2017

Heat


Den värmebölja som drar fram över Naxos nu är den värsta jag upplevt någonsin. Det är på gränsen till att man får panik då inte ens fikets AC räcker till att kyla ner rummet. Makalöst hett, runt 40 hela tiden.

Jag byggde ett nytt soltak med hjälp av ett segel för att skärma bort solen från husen, vattna på taken och på stengolvet. Hjälpte  en del, duscha, men inte ens vattnet blir kallt och glassen började smälta i frysfacket,,,helt otroligt

Nu, 1700, kommer vinden och man vet att den goda tiden på dygnet kommer. Värme kan vara vara hårt.

Jag kollar på en hel del fotografer, ofta från Magnum, något speciellt med det gänget, klass liksom.

Vi är ju inne i en ny tid med otroligt mycket bilder som passerar, men man kommer i alla fall aldrig ifrån att man måste sticka ut, ha ett språk och ett ämne som intresserar. Har man varken det ena eller det andra, så går det inte.

Det är också intressant att läsa om vad som påverkar en mest, om man nu ska syssla med bilder på professionell nivå och det är pengarna. Det är pengarna som styr vad man kan göra. Jag har länge känt så, man gör inte grejer för att tjäna pengar, men man måste få pengar för att göra grejer. Finns det inte ekonomi så blir det oftast inget och det kommer ju givetvis allt mer ju äldre man blir och har större ansvar för barn och familj.

Marc Ribaud, han som jobbade i samma tid som Bresson, kanonbra fotograf, sa alltid att det stora problemet nu (80-talet) var att allt kostade så enormt mycket mer än på femtiotalet. Och den biten har eskalerat. Vad kostar det att bo på hotell en vecka, 2500 kr kanske, enorma pengar. Utan ekonomi går det inte och just det dokumentära berättandet har inget ekonomiskt stöd. Det finns inget att sälja där och då finns det heller inga pengar att kasta in.

Numera gör jag grejer för att jag gillar att göra dom men också för att överleva ekonomiskt. Allt jag gör måste generera pengar. Jag kan inte göra ett enda projekt utan att det ger mig pengar. Svårare än så är det inte och värre kommer det att bli. Jag inser att om jag blir 85 så kommer jag att måsta jobba hela tiden för att överleva, för att kunna göra något, eller helt enkelt för att få råd att betala hyran.

Det är en fascinerande tid, en tid då datorerna kom, då vi skulle jobba mindre, men jobbar mer än någonsin, där klassklyftorna ökar horribelt, där nassarna blir rumsrena och där det digitala är det nya.

Och vad ska vi göra åt det? Följa med som korkade får eller göra motstånd? Motstånd så klart. Kustjägaren går aldrig ur mig. Nu gäller det att kriga som en galning för att vända det blå skåpet med all skit inuti.