tisdag 11 juli 2017

Lawrence och jag

En sådan där dag då det kliar av irritation i mig. Blev inget cykla, åkte ner på byn för att göra mina sk artistiska bilder till Caféet. Allt blev skit. Inte en bild som höll måttet, tillbaka i morgon.

Min fru och svärmor badar, åker ner dit och tar ett snabbt dopp och en lunch med dom. En sak som ryker ganska snabbt är badandet. Man har väl för helvete hundra gånger andra grejer som är viktigare, softa, plåta skriva, städa, äta, fika, plåta, cykla, fika, ,,,bada, är ju enormt tråkigt när man kan göra det varje dag. Ett snabbryck räcker.

Jag tog den här bilden då vi skulle käka lunch. Den är hyfsad. Mobilen.

Det är en jävla sjukstuga runt omkring mig. Själv är jag den som är sjukast men det bryr jag mig inte om, de andra skiter blod, spyr, har stroke och annat. Jag blir allt mer övertygad om att vid en viss ålder är det bara att sätta ett skott i pannan. Man måste kunna leva fullt, annars blir det svårt.

Värmen kommer tillbaka. Jag är irriterad. Vad gör Lundell?  Han borde skriva en ny bra bok. Han har gjort alldeles för många halvbra. Läste en fransk författare som har fått stora vitsord, vet inte vad det är med många franska författare, de har liksom inget fokus i texten. Det gäller han som fick nobelpris häromåret också,,,folk går bara omkring på gatorna, från en bar till en annan, en tunnelbana till en annan och det är bra beskrivet, men kuken, var fan är kuken,,livet, öset,,,

Nog om det: Jag går in i sovrummet, känner mig myggbiten trots att jag inte är det. I morgon, då jävlar,,,,