måndag 10 juli 2017

Naxos gula citroner


Citronerna faller till marken. Det är vinden som skakar loss dom. Ytterligare ett år har gått för våra fantastiska frukter,  våra gula citroner.

Jag cyklar, mina splittider blir bara sämre. Jag var som bäst i maj. Vad är det för fel? Värmen, vinden, den grymma motvinden. Börjar jag bli gammal.

Jag tänker på miljön. Ibland då jag tänker på allvar på miljön blir det som en strypsnara, nästan panik. När fan ska vi börja göra något åt det hela? Varför är järnvägen så svindyr, varför gör vi inget åt bilarna i städerna, varför tvingar vi inte ner köttkonsumtionen, varför beskattar vi inte flyget på rätt sätt. Jag blir ofta lite äcklad då folk reser över hela jordklotet för en veckas solsemester. På något vis är det helt åt helvete.

Varför kan vi inte inse att bättre miljö kommer att kräva uppoffringar. Tänk på rökförbudet på krogen. Vilket liv, det var omöjligt och tre dagar efter det genomförts tänkte ingen mer på saken. Det finns så otroligt mycket att göra med miljön, solenergi, vindkraft, förändrade konsumtionsmönster, men varför sätts det inte upp några hårda regler. Typ fasa ut bensinbilar, ett år till, sedan bort i städerna. Nu måste det gå undan.

Tvinga ner köttproduktionen till hälften och satsa på ekojordbruk osv,,,,var finns de som har lite idéer. Det enda stället jag läser om sådant är i ETC, de håller ju stilen, försöker komma med nya grejer,,,

Citronerna faller och jag med dom. Jag lyfter en citron från marken, den är gul och tung, som ett eget litet liv, går in i köket och skär upp den, vrider ur saften i ett glas och fyller på med kallt källvatten. Min splittider var sämre än på länge, det är nog vinden, värmen och åldern, men den gula citronen håller stilen. Okrossbar på något vis genom sin enkla källa till styrka och friskhet.