Cats and dogs

Söndag på Naxos.

Folk kommer och åker. De kommer hit en vecka o sedan är de borta, en månad och sedan reser de och tiden går så snabbt.

Min fru vill bada. Jag är ju inte så mycket för det. Det som ofta är den ursprungliga grejen för semesterfirare, bada o solbränna, försvinner snabbt här. Skuggan är det viktigaste och baden blir snabba, en timme, max två, men maten blir viktig. Det grekiska köket är fenomenalt bra. För tjugo år sedan tyckte jag grekisk mat var deprimerande dålig, idag har allt förändrats, bara den måltiden vi åt häromkvällen som kostade 10 euro per skalle med vin och öl, var helt sjukt bra. Allt fanns på bordet,, de perfekta grönsakerna, fantastiskt lamm, köttbullar, ja, name it.

Katten, vår lilla unge, Scopelitis, som vi döpt honom till, har en mamma, men lika förbannat dök han upp i morse och krävde kramar och kel. Han är väldigt fin och har en vacker mamma och vi funderar på hur vi ska göra med honom. Behålla honom, vilket betyder att jag sällan kan åka till stockholm, måste vara här över vintern, eller låta honom försmäkta den hårda kattdöden. Jag har haft fem katter på gården sedan mars och alla har gått åt.

Jag kollar på David Alan Harvey, han är ju en stöt på 72 år, som snabbt accepeterat den nya tekniken och menar att det finns mycket bra med den och jag håller helt med honom, men jag kan också se ganska tydligt att han helt har torskat på beroendet. Han gör inget annat än filmar sin familj, sina  barnbarn och katter osv,,,inget ont i det men det tar liksom skärpan från hans riktiga erbete, samtidigt som han med sin mobilkamera har berättat om sitt hus i Brooklyn som nu ska gentrifieras. 

Jag slog upp adressen till huset på nätet och det visade sig vara ett känt hus, ett slags kollektiv där massor av artister och fotografer huserade. Nu åker alla ut, för sorgligt helt enkelt.

Jag blir också inspirerad av hans Outerbanks, där han bor, så mycket olika grejer på gång längs det strandrevet, massa schyssta ställen, musik, mat, surfing, fiske, allt man behöver och jag förstår att han egenligen aldrig vill resa därifrån. Det är lite samma parametrar jag behöver i livet. Stadskänsla, natur, krog och sport.. 

Så är det. Nu är den stora frågan: Vad gör vi med katten? 

Söndag, som sagt. Nu två katter som vi ska hantera och ett rejält jävla getingstick. Hatar getingar, så förbannat aggressiva. Ge mig en humla eller två, helt okej, men getingar, bits hela tiden.

Jag skrev en text om vad Naxos gjort med mig på ett år. Jag är lugnare, jag är mer myggbiten, jag är ganska tillfredsställd trots att jag har minst två gigantiska problem i min personliga närhet. Det som skaver mest är att mina splittider på cyklingen bara blir sämre. Varje gång jag ska ge mig ut och försöka förbättra dom så blåser det en hiskelig motvind, som en vägg ochjag inser att på Naxos cyklar man på vintern, hösten och våren och resten, med värmen och vinden, så glider man mest omkring.

På den fotografiska fronten, räknade igenom och såg att jag har uppåt 90 bilder till min ena grekbok, den andra, då jag kör alla mina nya och gamla grekbilder, tangerar jag 200, så till hösten blir det något.

Tid är allt. Strömholm sa något om att stress förblindar och det är helt rätt. Jag tror man har tre stadier, först gör man en grej, sedan fem år senare går man igenom den, godkänner tjugo procent och sedan ytterligare fem år senare gillar man max tio procent och så blir det slutresultatet. Tiden spär ut och tiden förstärker.

Min fru tycker jag ska fråga om det finns någon som vill bo gratis i vårt hus på Naxos o ta hand om vår lilla katt vi fått på halsen?. Slutet av augusti, början av september?´