fredag 7 juli 2017

Det tar lång tid att få en kaffe




Det tar lång tid att få en kaffe. Det står en ung grek bredvid mig och han ruskar på huvudet och säger:
" Det här är typiskt Grekland. En person som jobbar för att man ska tjäna så mycket pengar som möjligt".
Vi börjar snacka och han berättar att han kommer från Aten.
" Det är omöjligt att leva nu. Jag jobbar tjugo timmar om dagen och har knappt råd att köpa en kopp kaffe. Man kan inte göra någonting i det här landet längre"
Vi garvar åt eländet med att få fram kaffe till oss. Han frågar mig om ur det är i Sverige med jobb, om det finns något för en som honom där. En chaufför, en driver. Vad ska jag säga?

Jag vet inte längre om det finns jobb i Sverige och om folk får komma in i landet och jobba så jag säger att jag vet inte, men du kan ju alltid försöka.

Till slut får vi köpa vårt kaffe, men då kommer min fru och säger att vi måste åka så jag hinner inte dricka upp det. Är det också typiskt Grekland eller bara oturligt svenskt?

Jag älskar det här livet och mest älskar jag samtalen. Jag fattar den här vurmen för beacherna, men allt blir så mycket bättre med samtalen. På affären träffar vi Kiriaki, som har namnsdag och på vägen ut träffar vi en annan Kiriaki som också har namnsdag, så jag får också berätta vad jag heter och då säger en av de två Kiriakis att Micke betyder Manolis på grekiska, sedan säger vi Jasso och åker hem för att hänga tvätt.