torsdag 13 juli 2017

Manligt och kvinnligt och lite deckare

Råkade läsa i en stor tidning om en kvinna som gnällde om att hon fick för lite sex i sitt förhållande. Ja, ni vet svaren, överaska honom, ta en kväll med vin osv,,,så jag kunde inte låta bli att googla på tvärtom, en man som fick för lite sex i sitt förhållande. Då var det andra puckar. Hjälp till i familjen, städa och diska, bry dig om din kvinna osv,,,detta ebarmliga, totalt efterblivna sätt att se på saken.

Vill man ha sex så sätter man det först på agendan. Diska, städa osv, får komma senare,,,jag är hundraprocentigt övertygad om att att en man inte får en sekund mer sex för att han diskar eller städar eller vad han nu ska göra för att frun ska komma igång.
I det andra fallet, få mannen att tända på frun? Han har helt enkelt ledsnat på henne. När man tappar den sexuella lusten till någon går det fort.

Ja, Herre Gud, jag kanske skulle starta en spalt där jag redde ut problem som utbrändhet, sex osv,,,,utbrändhet är verkligen ett konstigt fenomen. Jag vet inte hur många som jag känner som har blivit utbrända och det som nästan utmärker alla är att det är kontrollfreaks, måste göra allt själva och då menar jag allt. De kan inte delegera och sedan kan de inte heller säga nej.  Dessutom kan de inte heller ta emot hjälp, för får de hjälp så gör de om hela arbetet själva för de vet bäst och måste se till att det görs på deras självförbrännande sätt.
Den märkliga, mänskliga egenskapen, tillsammans med en arbetsgivare som öser på jobb, leder till katastrof med tiden, men jag menar ändå att den som blir utbränd måste se över sin egen roll i det hela. Har man en gång blivit utbränd så blir det ju för jävla jobbigt.

Nåja, sånt här går ju inte att säga, men det är ju bara att kolla in läget, kolla in hur folk jobbar som blir utbrända, hela tiden, även på semestern.

Ja, vad blir det här för blogg. Läser en deckare av Hammarbydeckarinnan,,,hon är fan helt hopplös, tredje boken jag läser av henne och tredje som är oläslig, gick över till Kallifatides, Mina läppars svalka, och vilken bok. Helt fantastisk. Hur kan man ge ut så många deckare, de flesta är ju ganska hopplösa, läste Malin Perssons deckare som fått så enormt bra betyg. Är det ingen som ser att den är helt överstyrd och hela skuldfrågan i boken haltar betänkligt?

Nåja, alla är nöjda, det är huvudsaken. Jag tror jag måste starta den där spalten, rådgivning för de olyckliga,,,Nej läs Kallifatides bok istället, de första femtio sidorna är rena dynamiten, har allt.