torsdag 9 april 2015

Röster av en kör.

Rösterna från en kör sjunker, faller, stiger upp genom staden, följer taken och glider in i mitt rum genom det öppna fönstret. I bakgrunden hörs ett annat ljud. En ambulans. Det är en vindstilla kväll. Florens medelklasskvinnor ser ut som de Stockholmska. Snygga, snabba steg, en telefon i näven, på väg.

Allt är så lika i världen. Florens har en färg som påminner om Stockholm. Guldgul, Husen skiftar i olika nyanser av gult och guldrött. Det är som hemma.

Jag är i en stad som bygger på kultur. Som bygger så mycket på kultur så vi kan inte ens föreställa oss. Bara porten utanför mitt hus. Entrén till ett annat hus. Den är lika stor och fullständigt anonym, som en ordinär villa i Enskede. Snacka om utklassning när en port från 1600.talet utklassar en svindyr lya i Stockholm.

Jag cyklar, fråga mig inte var. Jag tar ut riktningen hemma och hamnar helt åt helvete varje gång. Bara jag ser en skylt där det står Sienna så kör jag ditåt. Det är svårt att komma ur stan, men jag siktar åt ett håll. Bilarna har en otrolig respekt. De muckar aldrig med en cykel. Samma i innerstaden. Du cyklar hur som helst, mot enkelriktat, mot allt och det accepteras utan en blinkning och allt cykling sker så milt, så varsamt. Alla är försiktiga. Högt tempo finns inte.

Jag kommer hem. Tog nog ut mig. Blev kickad av att jag körde ikapp en massa gubbar på vägen. Italienska gubbar har en speciell stil. De tar det soft. De är bara ute för att glida.
Jag är förstörd. Efter femtio års elittänk kan jag knappt softa. Jag vill ha resultat. Att ha frilansat i fyrtiofem år och levt på mina egna bilder gör en till elitist, eftersom du överlever inte annars. Du måste sträva, fult att säga, men sträva efter att bli bäst, ha nåt att säga och det fungerar inte som idealist eller hobbylirare.

Ser ett bokomslag med Bresson. Fantastisk han är. Ser också bilder som påminner om det han tagit men jag tar dom inte. Jag strejkar. Jag vill ta något annat.
I grunden handlar det om att Bresson var resande. Jag är etablisist. Jag vill etablera mig på ett ställe. Jag vill bli Kung över ett torg. Jag jobbar på det nu i Florens. Jag vill känna folk. Jag vill bli igenkänd.

Jag är trött i benen och kroppen. Att cykla är som att knulla. Man blir mjuk i kroppen.
Jag går på posten för att betala parkeringsböterna. En häxa bakom disken, lika otrevlig som tanterna brukade vara i Östtyskland får mig att retirera till nätet. Jag klarar att betala en parkeringsbot på italienska över nätet.
Jag är på gång,
Snart är jag Kung i Florens.