måndag 6 april 2015

Hotel Crocini

Det lilla hotellet Crocini, på Corsa Italia 28, blir som ett litet hem. Vi återvänder dit ganska trötta i kropp och själ. Natten innan var bedrövlig. Ett lopphotell i Ancona där allt luktade, eller stank, skurmedel av värsta sorten. Varenda sekund var som en allergitattack och frukosten var oätlig.. Hotell Crocini är som en varm famn med sin fina bakgård och sitt lugn i utkanten av Florens gamla stadsdel.

Jag känner mig sliten. Resan gick över bergen hem, det var snö på toppen och de sista tio milen ner till Florens var en lisa för själen. I alla byar och på alla kaféer på vägen, bara gubbar. Omodernt. Jag hatar omoderna samhällen. Italien har en enorm massa människor. Otroligt tätbebyggt. Påven skulle ha ordinerat kondomer långt tidigare. Nu nekar ju italienska brudar att föda barn. De har ledsnat på det gubbsjuka Italien.

Sverige framstår allt mer som Paradiset på jorden. Lägg ihop ekonomi, miljö och jämlikhet så får vi se var vi hamnar. Vi är överlägset bäst. En gång i tiden gjorde länderna kring Medelhavet en massa bättre än oss, mat och kaffe tex. Så är det inte längre. Det finns en sak som är oslagbar, solen och klimatet.  Det är vad det handlar om. Det är den stora skillnaden.

Jag tycker om Florens. Hit kommer alla sorter. Sånt gör en glad. Alla tankar samlas på en plätt. Det är kreativt. Det skapar den nya moderna tiden.

Ser i Etc, Sveriges överlägset bästa tidning, att man diskuterar arbete, miljö, stress och arbetsförmedling. Att vi har en större produktion än någonsin. Att vinsterna går till kapitalägarna. Att det är dags att införa fyra timmars arbetsdag. Att införa en slags garanterad minimilön. Ska Sverige gå i täten och visa att det går att genomföra? Ge mig ett enda skäl till att det inte skulle gå?

På Hotel Crocini lyser solen in genom fönstret. Vi tar en promenad, äter en sen lunch, sedan siesta. I morgon börjar jag arbeta.