En ny kamera och en katt, eller två...
Han har smalnat av. Kanske börjar han gå på sista varvet,men ändå orkar han med att gå ut på bakgården och driva kråkorna och skatorna till vansinne.
I början av sjuttiotalet hade jag en annan katt. Sensei, namngiven efter min karatetränare Ted Hedlund. Det var en Manxkatt med långa bakben och liten svans.
Sensei var en liten jävel.
Jag bodde högst upp i ett ruckligt hus med en hyra på 49 kr i månaden. Idag kallar man sånt för takvåningar och tar sju mille, men då var det ganska blåsiga nätter på vintern. Katten gick ofta ut på taket genom vindsluckan och försvann sedan ner på gatan.
När jag gick på krogen så brukade jag ropa på katten då jag gick hem i natten: Sensei, Sensei.... och plötsligt kunde jag se katten komma farande över Mårtenstorget.
Det var en hona och honor blir på smällen. Jag körde med P-piller och torskrom. Det funka inte. Det blev kattungar. När det blev kattungar tredje gången ledsnade jag och sa till henne: Nu får du fan skärpa dig och svälja p-pillret nästa gång.
Det räckte för att hon skulle försvinna för gott. Nu har vi Zingo, en gammal gubbe, lite som mig kanske. Han smalnar av. Jag matar honom med lite kyckling och tar en bild med den nya kameran.
Så, var det med det också. Alltså, så gick det till när jag köpte en ny kamera.
